Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 1. Vadstena pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vadstena pastorat. 401
han sin skarpa penna mot Carpzov i fråga om synd, mot den helige
ande, hvarom en recensent i Altonaische gelekrte Zeitung yttrar sig
sålunda: ”Dieser Gegner kann Herrn Carpzov von rechtswegen nicht
unangenehm seyn; denn er redet mit ihm in der metaphysischen Sprache.
Er bestimmet seine Begriffe genau,–––––- . Er ist köflick, ordentlick
und bleikt bei der Saeke.” Mot slutet af 1747 begaf sig Ö. till Stock-
holm, kvarifrån kan fortsatte sin skriftställareverksamhet med att först
utgifva andra delen af sin skrift mot Carpzov. För densamma hedrades
kan af flera biskopar med tacksägelser jämte det tillägget, att ”hela
Lutherska Församlingen vore honom mycket förbunden för detta hans
arbete; önskandes dessutom, att kan med det aldra första måtte få en
vederbörlig och välförtjent belöning för sin flit, nit ock möda, på det
kan måtte få tillfälle att med flera tryckta verk ock skrifter tjena till
Guds Församlings verkliga uppbyggelse”. Därpå utgaf kan under
namnet Aletophilus tidskriften ”Nödig Undersökning” o. s. v., som är
riktad mot Pontoppidans didaktiska roman Menoza ock mot Herrn-
hutismen. Men knappast kade 10:de arket kommit ut, förrän Stock-
holms stads konsistorium i en inlaga till Kanslikollegium anmälde
denna ”Nödiga undersökning” såsom en skrift utan all ordning och
sammanhang författad, ock att Consistorium ej kunde påminna sig
någon sämre uti detta ämne vara af trycket utkommen och vore mest
att beklaga, det author, elvuru ringa dess insigt måtte vara itti en
sund Theologie och Philosopliie, dock ej kade minsta betänkande att,
jemte nya controversiers uppdiktande, efter eget beliag ej allenast för-
klara åtskilliga skriftenes språk emot Guds andas egen mening, utan
ock frambringa sådana satser ock meningar, som ”uppenbart stridde
emot våra Symboliska böcker, alla vår Församlings lärare ock sunda
förnuftet, kvarföre konsistorium anhöll, att alla exemplaren af de 10
arken måtte indragas, ock författaren anmodas att uppgifva sitt namn
samt att för öfrigt noga skulle efterfrågas kvem som vågat ett sådant
arbete censurera”. Häruti instämde också ärkebiskop H. Benzelius,
som, sedan han vidtalat kanslirådet Oelreick om det ”anstötliga Vecko-
bladets” indragande ock förgäfves väntat på uppfyllandet af löftet
därom, också ingaf en inlaga till Kanslikollegium, hvari kan förkla-
rade, ”att Veckoskriften utom annat äfven innehöll grofva villfarelser,
stridande emot vår rena evangeliska lära” och beklagade, att allmän-
heten skulle få läsa sådana saker — ock deraf taga ’sig anledning till
hvarjekandä anstötliga ock otidiga samtal på något hvart af de pu-
blique ock offentlige ställen”, kvarföre kan yrkade, att skriften ej
vidare måtte få utgifvas. Nu kade väl konsistoriet begärt, att tid-
skriften måtte uppköra med N :o 10 ”såsom den gröfsta. af dem alla”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
