Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 1. Vadstena pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vadstena pastorat. 403
ledighet kunde existera”, täcktes befordra honom till ett regalt pasto-
rat samt från 1706 gifva honom en pension af 300 daler silfvermynt
”för dess möda med den studerande ungdomens undervisning, till dess
han erhölle nådig befordran”.
Mot aftonen af hans lif dagades det för honom, då han fick detta
pastorat, som han genast tillträdde. Äfven här fortsatte han sin litter-
ära verksamhet, ”men dels hans utståndna svårigheter och dels tillstö-
tande förtretligheter i Wadstena gjorde slut på hans mödosamma lif”.
Hans lefnad visar oss en märkelig tidsbild från det århundrade,
hvari han lefde. Det är sorgligt att se en så lärd man som han blifva
så tillbakasatt och under ett halft sekel lida brist på det allra nödvän-
digaste. Men hans fel var, att han ej förstod att skicka sig efter tiden,
ehuru han förtjänar en viss aktning för den öppenhjärtighet och fri-
modighet, hvarmed han uppträdde. I slutet af de handskrifna perso-
nalierna säger Kylander träffande om honom: ”Bland hans svagheter
torde få räknas, att han kände sin egen lärdom och skicklighet mera
än tidernas omständigheter. Hade han icke återkommit från Tyskland
med professorstankar, så torde kanhända detta hederssteg ej varit så
långt borta”. Genom sitt uppträdande mot Pontoppidan gjorde han
honom känd i Sverige och verkade sålunda motsatsen, till hvad han
åsyftade. Han föll sålunda själf i den grop, som han gräft åt andra,
då han själf, såsom ofvan visats, förklarades irrlärig. I sitt ortodoxa
nit mot Pietister och Herrnhutare liknar honom Skarstedt i Prediko-
verksamhetens och den andliga vältalighetens historia, sid. 153, vid en
”Orlando furioso”.
Fr. tr. utg.: De existentia idearum innatarum, Lond. G. 1740. De Mammona
iniquitatis, Ibdm 1741. Disputatio in Qusestionem an Diabolus habeat reliquias
notithe DEI concreatse, ibdm 1745. Disp. Theol. nonnullis erroribus Dippelianis
circa doctrinam de Justificatione opposita––––—, Rost. 1746. Observationum,
quibus ostenditur perseverantiam finaleni esse peceati in Spiritum Sanctum essen-
tialem, eontra — Carpzovium. P. I, Lipsise et Wismaricse 1747. Editio secunda.
Holmise 1748. Observationum, quibus ostenditur veritatem illam religionis evan-
gelico-lutheranse maxime fundamentalem, quod Christus pro omnibus peccatis
etiam illo in Spir. Sanct. sie dicto consummato satisfecerit sibi rite constare, paucis
de termino peremtorio, adjectis, contra — J. Carpzovium — Holmise e. a. OväUluga
Tankar af Guds bel. Ord om Synd emot Then H. Ända, besynnerligen under thet
gamla Test., såsom tredje delen af svaret på Herr Prof. Carpzovs i Wismar skrift
emot Biskopen i Lund — J. Engström, Sthlm 1749. Nödig Undersökning om tbe
uti wår Lutherska Församling nu för tiden mäst gängse Theologiske Stridigheter,
hwaruti först upptages then Danske Menozse willosatser, besynnerligen then uti
thess beskrifning om Tron. — — — af Aletophilus. Veckoskrift. Sthlm 1749,
Juni—September. Disquisitio Theologico-philosophica, qua. breviter evincitur ma-
litiosam peccatoris in Sp. S. voluntatem esse absolute insanabilem, licet intel-
lectus ejus fuerit illuminatus, contra — Carpzovium, Holmise 1750. Disputatio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
