- Project Runeberg -  Linköpings stifts herdaminne / Andra delen /
446

(1915-1919) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Johan Alfred Westerlund, Johan Axel Setterdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 2. Herrestads pastorat - a. Kyrkoherdar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446 Dals kontrakt.
föranden på romarespråket afhördes med förtjusning oek beundran så-
väl med afseende på innehållet som för det välljudande framsägandet.
Hans rykte steg ännu högre genom det tal, som han höll vid Bibelsäll-
skapets sammanträde 1851, då han talade så, att han hänförde sina
åhörare. — Ständigt studerade han utländsk, mest tysk litteratur och
utgaf en mängd väl utförda öfversättningar, som allmänt lästes bland
de teologiskt bildade. Ännu mera bekant blef han genom sin ypperliga
katekesförklaring (Hjelpreda etc.), som belönades med högsta priset
bland täflingsskrifter 1849 och utkom i 8 upplagor och användes af
prästerskapet och skollärarne ej blott här i stiftet utan äfven utom det-
samma.
Ur hans ofvannämnda tal må anföras: Christenheten har af ålder,
såsom vi vete, i bilden af en regelbunden trekant, från hvilken åt alla
håll utströmma ljusets strålar, så godt den kunnat, sökt att för ögat
försinliga den tanke, som icke inom någon menniska född eller upp-
stigen är: Guds treenighet. Symbolen är så god den kan vara. Tre-
sidigt ville jag ock beteckna det sanningens tempel, Guds rätta taber-
nakel, som från himmelen sänker sig till jorden, uppenbarelsens tem-
pel, och det så mycket lieldre, som all sanning derinom utgår ifrån
och sammanflyter i den enda: Fader, Son och Helig Ande. Der från
högaltaret ropar nu Guds Ande till oss och alla tider: ”Förlåter eder
icke uppå lögn, sägande: här är Herrans tempel, här är Herrans tem-
pel, här är Herrans tempel.” — — —
Mig synes, att vi kunna använda det första utropet på den iskalla,
dödande likgiltighetens tempel, som har sina vidöppna portars falska,
lånade öfverskrift: samvets- och trosfrihet.––––––-
På det mest sminkade språk, under den vid första påseendet fagraste
blandning af sanning och lögn, låter dessas lära ungefär så: Jorden
är rund, säger man; och öfver alla dess delar lyser samma sol. Men
likasom alla ur på denna jord gå olika, likasom solen på olika tider
gör morgon, middag och afton: så måste det ock bland menniskor un-
der jordens olika luftstreck gifvas olika religiösa begrepp och föreställ-
ningar, hälst då menniskan har sig medskapad den största frihet i be-
svarandet af sitt hjärtas frågor. Om nu en broder i sin välmenta
ifver söker att ställa dig på sin i honom visserligen inskränkta, men
för Gud oinskränkta ståndpunkt, der han tillbeder Gud, som säker-
ligen förstår honom: välan — ställ dig med honom på samma rum,
der han knäfaller, och knäfall med honom. Gud bor öfverallt,–––––-
på otaliga stegar sträfva menniskor och folk till honom upp. Må de
i sin svaghet nyttja olika namn för att uttala mensklighetens högsta
tanke. Brahma, Allah, Jehovah, Gud, Christus, och deruti alla miss-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 10 22:30:43 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linherda/2/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free