Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 3. Roxlösa pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roxlösa pastorat. 465
föreställningar och den unge Svens olust för handarbete och hog för
Boken sluteligen öfver alla betänkligheter, så att han försändes til
Källestad, för at hos där då varande Comministern (Lindgren) an-
träda den vägen Försynen utsedt honom at vandra.–––- Men snart
tvang honom behofvet at lämna Boken och taga till pennan, hvarige-
nom utsigten till framtida bergning hvarlcen tycktes blifva så svår eller
så lång. Det dröjde dock icke länge, innan han, öfverväldigad af sin
böjelse för Vetenskaperne, åter beslöt at fullfölja sin första och kä-
raste föresats i full förtröstan, at den Högste nog skulle sörja för
medlen til hans fortkomst i verlden. Hans arbetsamhet och flit var
äfven så stor och hans stadga så bepröfvad, at han, redan denne tiden,
blef betrodd at såsom Informator handleda kyrkoherden Schiliins Sö-
ner i V. Stenby. — Som han begynt fortfor han.” I Linköping under-
visade han ”andra för att sjelf kunna undervisas i de Lärdoms yrken,
som här förehades, —. Så ofta hans vilkor medgåfvo, vistades han vid
Academien (i Upsala) och fullföljde nitiskt den byggnad, hvartill grun-
den vid Skolan och Gymnasium var lagd. Men sjelf intet ägande hant
han icke förvärfva så mycket på litet lönande Conditioner, at han, som
han gerna önskade, kunde antaga graden och vinna yttre stämpel,
hvarmed skicklighet och kunskaper vid Academier vanligen hedras.
At han med lämpa och värdighet fört Andans Ämbete som adjunct
och Comminister, vitnar den kärlek och aktning, han allestädes vann.
Huru han åter som Pastor skött sin Hjord, känna de sistnämde lofl.
Församlingar (Boxlösa och Väfversunda) bäst; åtminstone lär icke
hans förtjenst om Barnens undervisning i Christendoms kunskapen så
snart förgätas, och huru han, såsom förut tryckt af fattigdom, nu lät
sig vårda om den fattige i den dyra tiden är ic-ke här stället at säga.
Hans jämnårige och de, som närmare känt honom, veta, at han var
väl underbygd, särdeles i vetenskaper, som egenteligen tilhörde hans
stånd. Dock har han icke riktat den läsande Verlden med något tryckt
arbete. För öfrigt, om redlighet är en dygd hos Människan, om stånd-
agtighet i utförandet af moget öfverlagde beslut tilhör Ämbetsmannen,
och om sanningens oförskräckta förkunnande, om en upriktig Guds-
fruktan, om trohet bör pryda en lärare, .är det, som sökes hos skaffa-
rena, så förtjenar sal. Herr Kyrkoherden vår aktning och vår saknad.
I sin medelålder ägde han en god hälsa och et muntert sinne, som
tycktes lofva honom en hög ålder, men då han i de sednare åren, som
bäst behöft och äfven väntade sig lugn, tillstötte hvarjehanda oför-
modade brydsamma omständigheter, som ouphörligen oroade honom,
hvarutaf han blef nedslagen och började at för mycket och emot vanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
