Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 3. Roxlösa pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 Dals kontrakt.
anmärkning gynna en sårande misstanka, att våra förfäder orättvist
och otacksamt lemnat lofvärda gerningar utan uppmärksamhet. Kan-
ske har man i efterverldens vitsord trott sig böra vänta mer oväld än
i samtidens. Kanske har man någon gång, genom afståndet, velat göra
de skuggor omärkliga, som stundom kunde blanda sig i färgorne, då
taflan af lysande gerningar skulle uppdragas.
Utan att jäfva denna förmodan, är det likväl en afgjord sanning,
att Statsmannen, Hjelten, den Lärde, Konstnären, Människovännen
ofta fått sent emottaga den gärd af vördnad och tacksamhet, som efter-
lefvande ägnat deras bemödanden för vårt slägtes väl.
Denna förebråelse träffar ej vår tid. Sorgfällig att rättvisa all
förtjenst, har man i ljuset framstält de dygder, som varit liksom gömde
i Seklernes mörker, utan att derföre vanvårda dem, man sjelf sett, hög-
aktat, beundrat. En Torstensson, en Birger Jarl borde synas förgätne,
för att i Snillets och Smakens tidlivarf upplefva i all deras glans, och
GUSTAF III :s minne kunde ej annat än mötas af Samtidens vördnad,
beundran och saknad. Så vårdar Sanningen förtjenstens rätt, då hon
förr eller senare går att teckna den i ärans tempel.
. Den blygsamme lärdomsidkaren, på långt afstånd och förvånad
under betraktandet af desse Store Mäns ärestoder, känner tacksam-
heten upplåga i sitt bröst vid åtankan af Den, som skyddat hans van-
magt och lättat för honom utvägarne att framtränga på vettenskaper-
nas bana. Han hastar till Välgörarens graf och fäller dér erkänslans
obemärkta tårar, men detta tysta uttryck af tacksamketskänslan är
icke nog för hans hjerta. Han vågar äfven höja sin röst, hvars svaghet
torde blifva obemärkt, då en allmännare saknad yttrar sin stämma
starkare, hvars enda värde må sökas i sanningen, då det fåfängt skulle
sökas i konsten.
Huru många Fäder och Mödrar, med hjertats ömaste önskningar
för sina vettgiriga söners bildning vid allmänna Läroverken, hafva icke
känt sig bundna af behofvens fordringar och vanmägtigt kämpat till
det späda snillets försvar mot fattigdomens förtryck! Huru ofta måste
icke barnen erfara de bedröfliga verkningarna af olyckans slag, som
krossande träffa Föräldrarne! Då stormen våldsamt skakar och sön-
dersliter trädet; lider ju äfven den planta, som förtroligt lindat sig
omkring dess stam. Man ser väl någon gång snillet, i trots af hinder
och svårigheter, hjeltemodigt bana sig väg fram till målet, men så
sällan denna ovanliga kraft och outtröttliga ihärdighet yttrar sig, så
ofta ser man äfven berömliga bemödanden fruktlösa, då hindrens un-
danrödjande öfverstiger ynglingens liårdt pröfvade mod och ännu ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
