Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 3. Roxlösa pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roxlösa pastorat. 471
Gift 1860 26/7 med Maria Carolina Wilhelmina Ekenstam, om hvars släkt se
Adelskalendern, f. 1834 vt/2, dotter af Carl Theodor Bkenstam, major vid Flottans
mekaniska kår, och Charlotta Wilhelmina Westerberg, om hvars släkt se Sv. Slägt-
kalender, 4:289. — Barn: Carl Ludvig, f. 1861 u/6, stud. i XJps. 1880, hospitals-
läkare i Kristinehamn. Per Johan, f. 1863 29/5, mejerist i Oakland, Minnesota,
U. S. A. Katarina Wilhelmina, f. 1864 27/7j bor i Stockholm. Hedvig Charlotta,
f. 1866i3/6, sjukgymnast i Norrköping. Karin Maria, f. 187019/10, gift 1901 22/8
med Otto Theodor Janse, fil. lic., antikvarie vid Kungl. Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien, om hvars släkt se Setterdahl, Östgöta nation, sid. 465 och
Sv. Släktkalendern 1915—16.
Om honom yttrade minnestalaren vid prästmötet 1912: " I den
idylliska prästgården nära Ombergs norra udde framlefde — D:r L.
nära sextio år af ett ädelt och verksamt lif och hade vid sin död kun-
nat fira guldbröllop med sin församling, nästan också med sin maka
och så nära diamantbröllop med kyrkan.
Hästammande från en gammal och högt aktad prästsläkt, som sär-
skildt inom Dals kontrakt gj’ort sig känd och vördad, skulle det Lund-
borgska namnet nästan varit tillfyllest för att göra hans val till kyrko-
herde i Roxlösa så enhälligt, som det blef, men han kunde själf därtill
lägga grundlig lärdom och framstående predikogåfvor, som i förening
med innerlig fromhet, kärleksfullt sinne och en synnerligen nitisk prä-
sterlig gärning — särskildt i den själavårdande verksamheten — gjorde
hans tidigare arbetstid till en på välsignelse rik tid. Många och olika
vindar hann d:r Lundborg höra susa i bygdens kronor, medan han utan
att dragas hvarken åt det ena hållet eller åt det andra som en trogen
väktare stod på sin post, så länge år och krafter det medgåfvo och väl
något därutöfver.
Barnafrom, ödmjuk och försynt till sitt väsen samt af en oskrym-
tad flärdlöshet, som han var, våga vi nog om honom det påståendet,
att de yttre utmärkelser, som kommo den förtjänte mannen till del,
helt visst lämnade honom oberörd af hvarje fåfängans berusning.”
Den nordstjärna, som tilldelades honom, kom aldrig ur sitt etui, lika
litet som doktorshatten någonsin betäckte hans hjässa.
”1 vissa hänseenden en ej så litet originell man, kunde han t. ex.
berömma sig af att icke hafva besökt stiftsstaden, sedan han — aflade
sin pastoralexamen.
Med spänstigt sinne samt väl bevarad kroppslig och andlig vigör
icke blott utförde han intill senaste tid med ordning och reda sin äm-
betsgärning utan följde ock med lifligt intresse dagens händelser såväl
utom som inom sina församlingar, och om än med åren minnet af hvad
den gamle doktorn för sina församlingar varit, i samma mån något
försvagades, som de länkar brusto, som sammanknöto dagar, som varit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
