Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 4. Örberga pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
örberga pastorat. 481
Wist hade Han et ömnigt mått,
Af stora ämbetsgåfwor, fått,
At lära wäl:
Wist hade Han af folk beröm,
At Han om HERrans ära öm
Har varit, och ifrån sin Hjord
Så flitigt afwärjt vlfwens mord;
Men si, Hans Siäl
Af Christi kors berömt sig mer,
Än vtaf alt, hwad werlden gier.
Ej Honom trutit timlig frögd,
Dock war Han altid bäst förnögd,
När Guds behag
War til at profva tro och hopp,
Och styrcka’n i sitt himla lopp:
När Han i kors och andligt ok
Pick bli om werldsens wesend klok,
Och se Guds lag,
At then, som Himlen tänker på,
Han måste mycket lida få.
Han therför städs så lefwat at
« Han kunde ha sin största skatt
I Himlens högd.
För Honom werlden korsfäst war
Och Han til henne leda bar.
Hwad är präktigt, stolt och stort
Thet blef hos Honom ringa spordt;
Ty Han war nögd
Med rener Siäl och samwetsfrid,
Och när Han wiste GUD war blid.
Nu war Tu Wärda Man wäl mätt
Af lefnad, sen Tu wandrat rätt
Så många år:
Tin kropp fick hwila, siälen ro.
Titt namn och eftersyn skal bo
Hos oss, med wördnad, alla dar,
För thet Tu lyst hos oss så klar.
Farwäl! jag går
Och wäntar, hwad Tu trängtat til,
Som GUD them trognom gifwa wil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
