Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Bankekinds kontrakt - Askeby pastorat - a. Kyrkoherdar i Askeby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
Askebp pastorat.
som verkat mycket genom Andens kraft och värmen i förkunnelsen.
Enkelt, ja, i bästa mening barnsligt enkelt predikade lian den innerliga
tro, i hvilken han själf lefde. Därför förstods han så väl af sina åhö-
rare och i synnerhet af dem, som hungrade efter Guds ord. I hans
yngre år kommo stora skaror till hans predikstol, och ännu i sin sena
ålder behöfde han ej känna sig öfvergifven i sin lilla kyrka, om också
ej längre så inånga som förr samlades där. Och hans predikan hörde
ej till dem, hvilkas innehåll snart förflyktigas ur minnet, utan ordet
bar frukt lios många till väckelse ur andlig likgiltighet och till tros-
lifvets stärkande. Sådana folkpredikanter och själasörjare är det, som
kyrkan behöfver, hvilka kunna med Guds ord nå folkets hjärtan till
tuktan, förmaning och tröst.
Godhet och fridsamhet i förening med en nästan pedantisk nog-
grannhet kännetecknade hans utöfning af de åligganden, tjänsten med-
förde såväl i fråga om expedition som själavård. Han förstod sitt folk
så vål och kunde därför äfven i den enskilda samvaron vara en verklig
själasörjare i sina församlingar. Af dem, som kände honom, var han
älskad. Redan som fem års präst erhöll han kallelse som fjärde prof-
predikant till kyrkoherdetjänsten i Adelöf. Och att han stannade vid
tjänsten i tvenne af stiftets minsta församlingar, berodde på hans stora
anspråkslöshet och samvetsgrannhet, som gjorde honom nöjd med ett
litet verksamhetsområde, när inga ekonomiska bekymmer tvingade
honom.
Det Lindbiomska prästhemmet hörde till de hem, som äro till väl-
signelse genom sin blotta tillvaro. I sin maka hade den aflidne en led-
sagarinna, som helt gick upp i hans lifsuppgift och var hans trogna
hjälp. Många barn växte upp omkring föräldrarne och erhöllo den
bästa och ömmaste fostran.”
Om hans begrafning, som förrättades omedelbart efter högmässan
28/i> heter det i Östgöta Correspondenten: ”1 formfulländade ord teck-
nade sonen, docenten Johannes Lindblom, sin faders bild, utgående från
orden: ’Salige äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn’. Efter
stormarna och brytningen vid andlig uppgörelse vid tidigare ungdoms-
år, yttrade otficianten, flöt hans lif som en stilla flod, ett halfsekels
Gudstjänst, ägnad två församlingar.” Slutorden föllo sålunda: ”Frid
öfver dig, fridens man!. Ljufliga öfver bergen voro dina steg, när du
såsom Guds budbärare i ord och vandel förkunnade frid för oss. Må
hans fridsförklaring icke tystna i dig, du församling, där han vandrat
i mer än trettio år! Blifve du en församling, där friden bor, och Gud
gifve oss alla i våra hjärtan den frid, som evigt varar, och som Gud i
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
