Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Bankekinds kontrakt - 5. Örtomta pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
örfomta pastorat. 559
kand. 1811; magister 1812ls/6; kollega i Linköping 1813 24/12, tilltr.
genast; konrektor 1824 15/e, tilltr. genast; prv. 1822 3/3; past.-ex. s. å.
2A; kyrkoherde här 1825 2c/3, tilltr. 1827; prost s. A. 10/r>. — Höll tal
på Bibelsällskapets högtidsdag 1830 och predikade vid prästmötet 1831.
f barnlös 1857 13/s. — En minnesvård utvisar hans hvilostad.
Gift 1834 28/, med Carolina Fredrica Christina Sallherg, t. 1813 i»/0, t 1882
7/i2> kyrkoherdedotter från Skärkind.
Han invaldes till ledamot al sällskapet Musis Amici 1808, då man
yttrade, att ”Förbundets gudinna länge lofvat sig rika offer af hans
elegiskt stämda snille”, men sådana offer bragte han aldrig och höll
ej ens inträdestal.
Han var i sällskapskretsen mycket angenäm och treflig och af för-
samlingen mycket aflgÉllen, emedan han förstod att mäta lika mellan
herrar och bönder. Fog var han litet rädd, livarje gång han skulle be-
stiga predikstolen, men väl kommen dit visade han sig vara en lycklig
talare, som utförde sin sak till allmän belåtenhet.
Ur hans tal vid Bibelsällskapets sammankomst 1830 må anföras:
”Menniskan uppfattar uti sig genom vishet och helighet det eviga lif-
vet, så att hon framskrider i beständigt närmande till himmelen och
döden blir andens seger. Men, då min tanke endast fäster sig vid Gud,
den Rättfärdige, vet jag äfven, att min ofullkomliga dygd mig inga
himlar öppnar, utan att jag behöfver till min frälsning Honom, som
från Gud utgick, hvars ord flöt ur ljusets eviga källa, hvars lif var ett
uttryck af den eviga kärleken och livars död försonade all verldens syn-
der. Denna tro kan dock ej infästa mig som länk i den osynliga kedja,
som bildas af Hans ’utvalda, ej göra mig till lem i den kropp, hvars
hufvud Ohristas är, så vida den ej verkar min förbättring och helgar
min vilja. När jag då tillika märker, huru mörkt det är i min själ och
kallt i mitt hjerta, huru mägtiga mina böjelser äro för det onda och
svag den dygd, som deremot strider, då känner jag lifligt behofvet af
en högre kraft, som kommer min vanmagt till bistånd. Den kan en-
dast skänkas mig ofvanifrftn i Guds ande. Det är denna ande, som
lefver i Ordet, som Jesus lofvade och gaf sina första vittnen och Han
ännu utsänder att kalla till sig själar, att upplysa dem med sin san-
ning och genomtränga dem med trons, hoppets och kärlekens eld. Det
är denna ande, hvarmed Han ännu styrer och skyddar sina trogna och
förer dem genom verldens villor och förderf oskadade till sitt himmel-
ska rike. Men för denna andes verkan kan menniskan öppna eller tillsluta
sitt hjerta, när Han här, liksom Han på Skapelsens morgon sväfvade
öfver djupet, mägtig att ordna och bilda, nu vill skilja mörkret från
ljuset och låta en verld uppgå af sedlig skönhet. Sjelf bör och kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
