Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Skärkinds kontrakt - 2. Skärkinds pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Skärkinds kontrakt.
Vid denna tid var det mycket vanligt, att förlofningar afslötos un-
der förmedling af församlingens kyrkoherde. Men det oaktadt hände
det, att de trolofvade vägrade att uppfylla sina löften, ja flyttade till-
sammans och lefde som äkta makar utan att besegla sin förbindelse
genom kyrklig vigsel. När goda ord ej ledde till åsyftad verkan, bru-
kade domkapitlet anlita yttre tvång, särskildt om mannen häfdat sin
trolofvade. Ett rätt vanligt medel att förmå den trolöse att uppfylla
sitt löfte var, att man lät instänga honom ”1 tornet”, för att dar i
stillhet och lugn tänka öfver sina förpliktelser ocli ostörd låta sam-
vetets röst göra sig hörd. Så var fallet, när biskop Botvidi och dom-
kapitlet lät i tornet insätta ett motspänstigt par från Skärkind 1634,
på det att de måtte inse, ”att det var allvar med tillsägelsen”. In-
spärrningen ägde rum 4/s, och, när biskopen 2 dagar därefter lät släppa I
ut dem ur tornet, ”där de så härligen varit härbergerade”, fann han
dem ”kärliga” och redobogna att låta viga sig. På det att de ej måtte c
hinna ångra sig, lät biskopen genast viga dem. Biskopen meddelade 1
då också kyrkoherden här, huru han skulle upptaga dem i kyrkans ge-
menskap. Efter det väntade barnets födelse fick den nyblifna hustrun
kyrktagas som en ärlig dannekvinna, men iakttagas skulle, att, när hon >-
med sin ”följa” trädde in genom kyrkodörren, skulle kyrkoherden från f
altaret tillkännagifva ”deras synd och förargelse och sådant hos för- ./
samlingen afbedja, efter de botfärdige äro funne”. Sedan kyrkoherden
varnat församlingen för att följa deras dåliga föredöme, borde han lill-
säga makarna ”vänskap och välsignelse”. Under tiden skulle mannen
hafva stigit ur sin stol i kyrkan och gått ned till hustrun. Så snart
kyrkoherden hunnit afbedja deras felsteg, fick mannen återvända till
sin bänk, och hustrun stiga fram i kyrkogångskvinnornas stol. Och s
härmed voro makarna återinsatta i alla kyrkans rättigheter. Mannen t
fick dock böta 4 daler kmt. till domkyrkan för den ”förargelse, som han -f
och hans hustru vållat Guds församling”.
Med anledning af Johan Ollongrens ocli Johan Sparres förarger- a
liga lefverne skref denne kyrkoherde ett bref till biskop Jonas Petri l1
Gothus, som på grund häraf skref till Bikskansleren ett bref 1641 Vg> h
hvari det heter: ”At dessa arma själar äro i sin vilfarelse så djupt *
nedsänkte, at de Salighetens medel nu intet mera akta, och livar tbe M
icke med hårda hand varda ifrån sin villo, the uti komne äro, afdragne, a
är stor fara om deras eviga välfärd; ty Prediko-Ämbetets förmaningar <t
gälla nu intet hos dem mera, —; hvarföre jag ödmjukeligen begärer bi-
stånd, at de arma förförda själar måge på salighetens väg igenförde
varda, och det grofva lefvernet med förargelsen förtagen blifva. Både p
biskopens ocli kyrkoherdens bref härom finnas i original i Stiftsbiblio-
teket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
