Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Skärkinds kontrakt - 2. Skärkinds pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skärkinds pastorat. 31
att
■allt
iiiua
lans
arje
inga
nise-
uten
: ett
like,
adar
icke
’ting
vmål
i. —
dess
ock
vara
korn-
han
pas-
rden,
UPP-
■ odi
•dens
yviga
der,
ngen
i dof-
a. —
frost,
uppvärmt vår jordyta och framlåckat tusende växter och blomster, när
Naturens Fader återskänker oss vårens och sommarens blidare luft,
kunna våra bröst vara kalla för dessa ljufva inflytelser, så upplyftande
för en tänkande anda?
–––––– O mina Bröder! huru stor är vår ära att få omtala Guds
dråpliga verk, så i Naturens som Nådens Rike, att få frambära för
Folken dessa välsignade sanningar, till lefnadens tröst, till samhällets
bestånd.––––––-
MEN glömmom alldrig hvartill vi äre kallade för Kyrkan, och
Staten, nemligen, att sprida en sann upplysning och arbeta på våra
medmenniskors förädling ocli lycksalighet. Vi behöfva då sjelfve ljus
för att känna vårt Ämbetes vidd och vigt, Tidens kraf och Förståndets
odlingshöjd; men framför allt en lefvande känsla att sorgfälligt upp-
fylla våra pligter. Glömmom alldrig, att man granskar vårt lefverne
mer än våra Predikningar. Förenom oss vid denna vår Pretserliga
Sammankomst med Trons och Kärlekens band! Och Bröder! låtom
oss så uträtta Guds sak på jorden, att vi som äro tjenare af en Herre,
och arbete för ett ändamål, måtte en gång få mötas i en Himmel! —
Amen! —
Ur hans nedanuänmda tal må anföras: Åter samlar en sorgelig
anledning Oss oförmodadt i denna Helgedom. Ännu får det förgråtna
ögat icke dämma sin flod. Döden har ännu icke mättat sig af nya rof.
Fjorton dagar ärjämt förflutna då vi här omgåfvo en bår, som begjöts
af de upprigtigaste tårar. Ömhetens, vänskapens och saknadens rinna
icke mindre vid denna. Örtomta! skall du vara ett vittne till så rö-
rande uppträden inom Dina älskade Presthus? skall du innom så korrt
tid se den bäste Man, den värdigaste Lärare ryckas ur Makas, barns
och vänners armar? skall du se en ljuf och kär Hustru lika som röfvas
ur skötet på den Lärare Du äger qvar? skall sorgen och förödelsen
stanna öfver de Hus, där du såg så sann lycksalighet och derifrån så
många gingo med glada ansigten och lättade sinnen, gå de nu med
rinnande ögon och suckande bröst.––––––-
Der ligger nu liela hans lifs lycksalighet i denna för våra ögon stå-
ende Likkista. Der ligger hans älskade Lovisa, hans ungdoms Hustru.
hans ömma och fromma Maka. — Försvunnen är hon ur hans åsyn —
stoft är hon, känslolös för hans tårar och hans omfamnande — Vänner!
beklagen honom, han älskade henne och––––––hon är ej mer.––––––-
Så dödde Racliel och vardt begrafven: — och Jacob bar hennes
åminnelse i sitt hjerta, och kunde icke förgäta henne på sin dödssäng,
utan ännu med sina döende läppar nämde lian sin älskade Kachels
namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
