Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Skärkinds kontrakt - 2. Skärkinds pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skärkinds pastorat. 33
Från Österåker skref han till sin vän, biskop Lindblom, följande
bref 1801 2s/2: Sedan jag sist skref, har jag blifvit installerad i äm-
betet, utan att jag känt mig blifva en annan menniska, än jag förut var.
— På stiftets biskops befallning kom domprosten Dubb hit i höstas
och läste sitt abracadabra öfver mig. Han gjorde ock konster med de
främste. Hans tal utmärkte sig mycket igenom längden men hade ock
stora stycken stor förtjenst till sitt innehåll. Mycket var snattadt ur
Sangerhausens afhandling som börjar ”Journal för Prester”. Jag äl-
skade Doctorn för detta snatteri, som dock ger något om hans upplys-
ning. Eljest är man här som annorstädes i full okunnighet om annan
upplysning än den ”illuminatio”, som är andra milstolpen in Theolo-
gicas Actus Gratise.
I mitt ämbete har jag nu hunnit förvärfva mig fullkomlig färdig
het. Det låter skrytsamt, hälst man anser detta ämbete för så viktigt,
då man är deruti. Men jag tycker, att man på tio månader bör kunna
lära sig att vända sig tillbörligt fram och tillbaka vid altaret, att rätt
döpa barn, begrafva lik, taga hustrur i kyrke och viga brudpar. Detta
är ju essentialia af vårt ämbete efter vi snarast ställas till ansvar, om
vi deri begå fel. För vår predikan och vårt lif tilltalas vi ej så lätt.
derföre sköter jag ock icke stort derom.
Xär han vid valet här fått stor röstöfvervikt, vände han sig till
L. och anhöll om hans rekommendation, hvarefter han reste upp till
hufvudstaden för att bocka sig för det feta brödstycket, och därifrån
underrättade han sin höge gynnare om den lyckliga utgången i följande
skrifvelse, daterad Stockholm 1816 9/s-
Den hemligheten kan jag icke ett ögonblick dölja för Herr Ärke-
Biskopen, att jag i går i nåder blef utnämnd till pastor i Skärkind.
1 morgon, eller om Lördag, så framt väderleken ej blir för ruskig
för resan, hoppas jag få den lyckan, den enda jag nu efterlängtar. att
i Upsala betyga Tit. mina varma tacksägelser.
Hofpredikanten S. var mycket skämtsam, ocli om honom vandrade
länge omkring bland prästerskapet många berättelser, af hvilka det
framgår, att han hvarken valde sätt eller tid för att göra ett skälm-
stycke eller säga en kvickhet. Ett af dem må här anföras: På besök
hos en ämbetsbroder kom han att stanna kvar öfver en söndag och gick
då på morgonen in i kyrkan, där klockaren höll på att sätt upp psalm-
numren, hvarefter han aflägsnade sig, så S. blef ensam. Han passad?
då på att ändra om en af psalmerna. Om en stund började gudstjär
sten, och, då man kommit till predikstolsversen, började klockaren me-
kaniskt med ljudelig röst: ”Jag lägger mig at sofva. Dit arma ereatur”
(Ps. 373, v. 4 i Psalmboken af 1695), hvilka ord S. ansåg såsom en lämp-
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
