Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Skärkinds kontrakt - 5. Östra Ryds pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Skärkinds kontrakt.
dragit dagsens tunga och heta och warit flitig i HErrans wingård.
Guds nåd hade icke warit fåfäng i honom. Han nådde thet af Gud
föresatta målet, hade wäl anlagt thet betrodda pundet. Han dödde
hastigt, när han begrafwit döda. Låt the döde begrafwa sina döda,
Så kunde man snart här säga, at then döde, som hade döden i faggorna,
begrof sina döda. Isac gick på Moria berg med »in fader, wetste icke,
at han på Guds befalning skulle blifwa offer. Salig Probsten gick med
sin kära Gud och hade honom i hiertat, til grafwen, wetste icke at han
skulle falla sielf i grafwen, och blifwa ett offer för döden, och blifwa
6:.te liket, sedan han begrafwit 5. Han hade fölgt en brudgumma til
Kyrkion, men wetste icke, at han sielf straxt skulle komma til then
himmelska brudgummen, och at JEsus skulle säga til thenna Petrum:
fölg mig. Thenne hans död war hastig, men wisserligen salig, hans
förda wandel kan oss om thetta försäkra. Hans lampa war brin-
nande; han behöfde icke gå at köpa oljo, vtan ägde en lysande tro
och brinnade kärlek, och kunde så i ett ögnableck gå in i bröllops-
salen. Thenne Petrus slap wist in i Öfwerste Prästens Pallats, him-
melen, ther JEsus, wår Öfwerste Präst, är sittiande på Fadrens högra
hand. Han dödde i sin kallelse och embets förrättning––––– . Paulus
sade til Timotkeum: håll på at läsa, förmana, lära til thes jag kommer.
Thet giorde ock salig Probsten, til thes JEsus kom med sin lön. Bis
dat, qui cito dat, —. En stor lön: en hastig och salig död.
Kyrkoherde Sivers i Tryserum har författat hans Lefwernes Be-
skrifning (ELOGIUM BROMSIANUM), hvari vi läsa: Thenne man-
nen, hwilken sielfwa argheten icke har budit til eller kunnat lasta;
hwilken effter thet swaga menniskeliga omdöme war then högsta ålder
wärdig; för liwilkens longa lefwerna alle hans anhörige, wänner, åhö-
rare och serdeles the fattige åkallade Gud, vnte then allwise Guden icke
längre åt then arga werlden, vtan kallade honom helt oförmodeligen til
sig; Ty tå han näst förledne tiugonde Söndag effter Trinitatis —, se-
dan han föruvt hade på Kyrkogården några lik begrafwit, hölt på, at
kasta mull på ett barn, och hade sagt the ord: Af jord ästu kommen!
rördes han af ett hastigt slag (paralysi) signade ned i grafwen och
war strax död.
Han hade länge klagat öfwer benwärck; war ock några dagar förvt,
något tung, matt och trött; men wille icke spara sig, och när någon
bad honom, at icke angripa sina kraffter förhårdt, wardt han misslynt,
swarandes: Mina kraffter liafwer jag vpojfrat til Guds och HErrans
tienst i mitt ämbetes förrättande.
Och så vpoffrade han tå sina sidsta kraffter wid en begrafning, och
begrof sig, så til at tala, sielf. Som en käck General, dör mitt i slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
