Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Skärkinds kontrakt - 5. Östra Ryds pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Skärkinds kontrakt.
Uti sitt lefnadssätt war sal. Herr Doetorn alfwarsam. Han war
nogräknad wid flera omständiglieter, som wid andra människors lef-
nadssätt wäl kunna skicka sig; men trodde at de icke sa just wilja
anstå dem, som Guds Församling i lära ocli lefwerne en eftersyn wara
skola.
Den gåfwa lian liade at förnuftigt utdela påföljder af saker, ledde
honom til de slutsatser, at den mun som wille bära Guds ärender till
Bruden i tåredalen; den hand som til de hel. Sacramenterna afsöndras
skulle, borde intet som et fåfänglighetens werktyg brukas: och nåden
helgade upsåtet. På jorden beskärde Gud honom et rikligt underhåll,
och hwad han däraf til de fattigas försörjande anwändt, det wille han
häldre hafwa förtegat, än för den kärlekslösa wärlden uppenbara. Han
fägnade andra med gladt hjerta och Guds wälsignelse. Och måtte hans
anhöriga med barnslig högaktning här själfwa wittna, på hans mull,
huru mycket de nu genom döden sakna.
En inerlig lust har sal. Herr Doetorn altid känt at göra andra godt
och wara til tjänst, och i synnerhet har hans hjerta warit böjdt til
dem han sett lida förakt och betryck, ty han hade själf erfarit den
bördans tyngd. Trycka den nedrige, spela jäck med den enfaldige,
gyckla med dårar, har warit för honom en styggelse. För alt twång
at stå under andra, liade sal. Herr Doetorn en ständig afsky; förden-
skull — drog (han) häldre sin brist och sina beliof med tålamod och
tysthet, samt stälde sin hushållning efter sina omständigheter. Ehuru
sal. Doetorn naturligen war inclinerad til wällefnad, så at han icke
sparade för sig, när han såg sig med bättre komma ut, men så ansåg
han altid för en dårskap, at i dag lefwa wäl och wisa en sådan godhet,
at han i morgon skulle ålita andras godhet. At på detta sättet depen-
dera af andra och styras af andras lycka, har aldrig behagat honom.
Men där en — godhet mötte honom, har altid en — erkänsamhet rört
hans sinne. Fria tankar och fri lefnad inom lagens gräns, med et gladt
samwete inför Gud, liar warit sal. Herr Doetorn wädjoban. Men som
han icke kunnat pryda denna wägen med konster, icke kunnat pliera
emot sanning och öfwertygelse, war han af många, som icke kände hans
werkeliga charactere, känd som sträf och positiv.
Vidare må meddelas, att han 1766 under tjänstgöring i kyrkan fick
slag ”öfwer liufwudet och wänstra sidan af kinbenet, at den war orör-
lig och munnen föll åt högra sidan”. Härifrån återställdes han emel-
lertid, men han hade ”jämn känning och stelhet däraf”, hvarjämte
”minnet sedan begynte ansenligen förfalla”.
7.de söndagen efter Tref. 1778 predikade han sista gången, ”då han
själf ieck för sina älskade åhörare föreställa den de trognas salighet,
hwaraf lian själf snart wäntade, uti Medlarens kraft, blifwa delaktig”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
