Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 1. Norrköpings S:t Olai pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S:t Olai pastorat. 129
Juringius, lärare vid Ebersteinska skolan i Norrköping. Christopher Ludvig, rek-
tor vid seminarium i Linköping. Carl Theodor, i. 1823 m/uc stud. i Ups. 1843,
Med. Dokt.. Kir. Mag., hospitalsöfverläkare i Göteborg, t 1883 ao/8. Anna Wil-
helmina. f. 1826 is/i, t 1908 24/i! gift 1847 18/6 med Gustaf Wilhelm Lundgren,
klädesfabrikör i Norrköping, om hvars släkt se Sv. Ättartal 5:322. Jacob Edvard,
f. 1828H/S, stud. i Ups. 1845, häradsskrifvare i Hammarkinds oeh Skärkinds fög-
deri, + 1879 8/i2- — Om släkten Anjou se A. Anjou, Den Vallonska släkten Anjou
jemte förgreningar, Eksjö 1902.
Han vur en synnerligen dugande man, hvårföre lian hedrades med
ledamotskap af liera kommittéer och sällskap, af hvilka må nämnas:
Ledamot af Wexel-Undervisnings-Sällskapet 1826, af Det Danske Old-
skriftselslcabet 1838 och af Allmänna Fattigvårds-Committéen 1839.
Han uppfördes utan ansökan på förslag till Klara förs. i Stockholm
1823 oeh kallades till pastor primarius i Stockholm 1837, men afsade
sig kallelsen.
Om honom säger biskop Cornelius i Några bidrag till Upsala tlieo-
logiska fakultets historia, III, Ups. 1875, sid. 14: ”Anjou var en be-
gåfvad man, hvars grundliga lärdom och mångsidiga erfarenhet i för-
ening med ett humant och redbart väsende tillvunno honom allmän
aktning och stort förtroende af embetsbröder.”
I Upsala Ärkestifts Herdaminne, Ny följd, Ups. 1893, sidd. 53* och
54. heter det om honom: ”Anjous utmärkta egenskaper gaf ett främ-
mande stift anledning att tillägna sig hans åldrande lefnads verksam-
het —____ . Han hade inom sin födelsebygd så verkat och vunnit
den uppmärksamhet, att — han redan så af konungens nåd som af för-
mäns och ämbetsbröders förtroende vunnit den utmärkelse, att ingen
större gärna kunnat honom tillfalla, äfven om lian önskat den. Men
han önskade aldrig utmärkelsen; ty hän kände djupt sin kallelse att,
utan annan hänsikt än det godas befrämjande, använda sina sällsynta
gåfvor. Dessas styrka låg i genomträngande klarhet och ordnande
förmåga samt den lyckliga klarhet, jämnvikt och själfbehärskning i
sinnet, som ögonblickligen gaf honom makt öfver det ämne, hvars skär-
skådande tillkom honom, och som i förening med en grundlig lärdom
och mångsidig erfarenhet gjorde honom alltid eftersökt i rådslagen
och ofta väsentligen inverkade på deras utgång. Hans öfverlägsenhel
kunde icke undgå att låta sig kännas, men den mildhet i framställ-
ningen samt hjärtliga och trofasta vänlighet i bemötandet, som var
honom egen, gjorde, att den icke kändes tung.
Om honom yttrar doktor J. G. Collin i ett bref till Utgifvaren af
Biografiskt Lexikon, Ny följd, I, Örebro 1857, 58, sid. 18,). ^ D.i Anjou
var en utmärkt redlig och duglig man med oskrymtad Gudsfruktan,
flärdfritt och redbart väsende, oegennytta, ordningssinne, ovanlig ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
