Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 1. Norrköpings S:t Olai pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Norrköpings kontrakt.
o-riftesten från detta innevarande år ocli på den läsa namnet Bengt
Liljeblad, —. Hvad tyckte man sig icke hafva skäl att af honom hop-
pas ocli vänta? Och nu ligger han där slagen, innan han hunnit full-
borda livarken sig sjelf, eller det honom, efter vårt förmenande, före-
lagda dagsarbetet!
Att L. var en förmåga, ja en förmåga af första slaget, det visste
man redan på den tid, då jag något, ehuru väl mindre än många andra
af detta stifts medelålders prestmän, kände honom under våra samtida
studentår, kvilka dock — lefde L., så vet jag bestämdt, att han ej stötte
sig på, att jag säger det fritt ut 1 — för honom såsom för mig blott allt-
för länge tingo iara.kt.eren af en skäligen dagdrifvande och obändig
berserkagång. Men man visste äfven redan då, det som ännu mera
var och som också ännu mer grundade det anseende L. åtnjöt, och den
hyllning honom egnades af de unges corps — att L. var en redbar och
trofast, rättfram och ärlig själ, som, hvad han än möjligen kunde visa
sig sämre förvisso aldrig gjorde sig bättre än han var. Och skall nu
något vara galet — och något galet skall det alltid vara i vårt genom-
skröpliga väsen — så är väl då det förra åtminstone vida bättre än
det lenare. Och den L. då var, densamme förblef han, sedan han från
den yrande ungdomen vid Pvris strand, hade kommit ut i lifvets all-
var till att bära arbetets tunga och hetta. Personligheten förblef den-
samma. Hans stora förmåga visade sig uti allt, som han fick under
sina händer och på alla områden af hans embetes verk — det hörde
jag enstämmigt sägas från den stad, der L. — hade sig förelagd! ett
vidsträcktare och mödosammare arbetsfält, än kanske någon annan
inom vårt stift. Hans redbara, för den ärliga sanningen känsliga ocli
öppna, all skrymtan hatande ande förnekade sig icke — det rönte jag
sjelf granneligen af det trohjertadt rättframma handtag, jag af honom
fick mottaga vid det enda tillfälle vi sammanträffade, sedan vi båda
blifvit kyrkoherdar på detta stift. Erkänd, värderad, hyllad blef der
före L. icke mindre såsom pastor uti sin församling, än han hade varit
i Upsala bland oss unga. En sådan personlighet som han slår ovil-
korligen och allestädes an. Den i sanning storartade frikostighet,
hvarmed medlemmar af det samhälle, han nu senast och det ändock
blott för några få år tillhörde, hafva sörjt för hans sörjande maka ocli
oförsörjda barn, låter sig icke förklara ur en af hans plötsliga bort-
ryckande framkallad känslostämning allena. Den visar granneligen
tillbaka till en vida djupare grund.
Aär L., som var en talare såsom få, predikade prof till S:t Olai,
lärer så år mig berättadt — hans text hafva varit evangelium om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
