Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 1. Norrköpings S:t Olai pastorat - b. Förste komministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8:t Olai pastorat. 143
der lofwä Honom. 2. emedan lion är en stark hydda. 3. — en helig-
hydda. 4. — en wederqwickande och med tröste-kellor rikeligen försedd
hydda. 5. — en segerrik hydda. III. En herlig och salig Hydda.
I slutet heter det bland annat: Tillåten mig, Älskelige Åhörare, at
fråga eder, hurudant herdahjerta har hodt i den hydda, som I nu sen
kullslagen, och liurudana minnes-merken bör jag wid dess hydda upresa?
Edra blödiga anleten tillika med denna Hederwerda Församlings förut
mig bekanta allmenna witnesbörd gifwer det nogsamt tilkäuna. -Tag
kunde ock af egen erfarenhet tala något. Jag kunde omröra hwad dryg
del hans hydda haft af tidens tårefulla jemrner: jag kunde beskrifwa
hans myckla och trägna arbete, lians oförtrutna Hit under all den tid
helsa och styrka medgifwit, hans suckan och tårar öfwer refworna i
Zion, hans bittra erfarenhet understundom af en Lärares swårare öden.
Jag kunde widare med mycken anledning utföra hwad rik loelsignelse
fölgt wår saligen dödas hydda: med hwad lierliga embets-gåfwor han
af GUD war utrustad: hwad wacker insikt han hade i trones hemlig-
heter och salighetens ordning: hwad welsignelse han hade i sit lrus af
et nögdt sinnes winning och Åhörarenas kärlek (ty den, som år I rest
i Norrköping, kan aldrig lida nöd): hwad styrka hans förtröstan til
Gud gaf honom under all hans swaghet: hwad oskyldig umgängelse
han förde hjordenom til eftersyn: huru mongen läske dryck han fick
utu lifsens kella: huru monga segrar han wan til Satans rikes afbråck
och Christi rikes utwidgande.
Skulle någon tadlare wilja sila myggor, så wil jag förkunna ho-
nom och säga, at Kyrko-Herden TILLMAN war en menniskja och liade
menniskliga fel, ja, det som mera är: jag skal säga på hans döda mull,
det mongen fil äfwentyrs lefwande ogärna wil kännas wid, nemliga,
at han inför GUD war en stor syndare. Men, säg, om du kan, at han
besmittat sin liydda med någon upsåtelig förargelse. — Sina synder
aftwådde han i lambsens blod. (lack, och gör tu sammaledes.
För min del bör jag bekänna, at jag mistat en redelig Embets-
Broder, en bepröfwad wän, en pålitelig rådgifware, til hwilken jag
med trygliet kunnat wända mig. GUD ske loff! för hwar dag wi, som
liröder, lefwat endrägteliga tilsamman.”
I personalierna heter det om Tillman: ”Med hwad drift, nit ocli
ifwer wår Saligen Döde under denne — sysslan HERrans ord och rat-
ter förkunnat, huru lian styrkt tlie swaga och lindrat samwets såren
genom Evangelii sötma, men deremot med lagens hammare sokt wacka
dem hårdnackade; med hwad berömlig eftersyn lian förelvst sina Åhö-
rare samt med hwad kärlek och heder han åtlydt sina Förmäip beiö
wer iiär så mycket mindre omröras, som ingen af denna Clmsteliga
Församlingens ledamöter, lärer med fog kunna witua annat om honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
