Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 2. Norrköpings Hedvigs pastorat - d. Svenska kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedvigs pastorat. 175
nom det allmänna skaplynnet af den tidsålder, han tillhörde: dessa
förhållanden skola ej tillåta oss att fordra denna fullkomliga ömse-
sidiga genomträngning af bibelns ook talarens anda och ord, så att
deras skillnad knappast märkes, så att bibelordets anförande ej fram-
träder för åhörarens eller läsarens sinne som en utifrån lånad bevis-
ning, så att språket icke röjer ett olika ursprung — hvilken genom-
trängning torde utgöra ett hufvuddrag i den idealiska bilden af en
vår kyrkas predikant. Det synes icke för vågsamt att ifrån den ode-
lade aktning, • kärlek och vördnad, han förvärfvade inom hvarje sin
verkningskrets och oförminskad bibehöll, att däraf, att de förvärfva-
des och bibehöllos af en man, hos hvilken naturens egenskaper till
sällsynt fullkomlighet sammansmält med den förädlande inflytelsen af
hög, vetenskaplig bildning och den ännu mera förädlande af kristlig
tro och kärlek, att däraf sluta till ett välsignelserikt utsäde, af hans
ord, råd och föredöme för Guds rikes tillväxt. I psalmverket deltog
han med stor ifver; utan att förut hafva försökt sig som skald sökte
han befordra arbetets framgång genom egna bidrag. Han uppmuntra-
des enträget härtill af Wallin, med hvilken han genom detta arbete
trädde i närmare beröring, och som äfven underställde hans pröfning
alla sina egna alster af denna art. W. erkände, att en ”skarpsinnigare
kritiker hade han ännu aldrig varit ute för. Ditt judicium”, skref den
stundom skämtsamme vännen, ”är helsosamt att tugga på, såsom cal-
mus eller angelicarot i smittosamma tider, om den ej botar det onda,
som redan är i faggorna, så preverserar den likväl mot ny smitta.
Äfven för bibelöfversättningen var han verksam; lifligt öfvertygad om
behofvet af en förbättrad sådan, delade han likväl icke deras tanke,
som brådstörtadt ville fråntaga kyrkan de arbeten, som för mycket
röjde spåren af en ensidig tidsriktning för att kunna göra anspråk på
ett varaktigare värde; under sista åren af sin lefnad sysselsatte han
sig med utarbetning af en ny och lärer hafva efterlämnat i handskrift
sina försök vid en stor del af bibelns böcker, färdiga till tryckning.
Gärna undandrog han sig, af böjelse och misstroende till sina kiafter,
de befattningar, som ryckte honom utom den krets af mera stilla verk-
samhet och lycka, som han högst värderade. Denna krets inskränkte
sig inom kyrkan, vetenskapernas arbetsrum och det husliga lifvets om-
råde; den svagare ålderdomen stängde honom inom de två sistnämnda.
Från den yttre världens bestyr var och förblef han främmande, drog
sig gärna därifrån, stundom mer än man med hans ämbetsmannaplik-
ter ville anse förenligt. ”Den vises lugn”, hvilket han så ofta bepri-
sade, förutsatte, enligt hans böjelse och därmed öfverensstämmande
lefnadsinrättning, den största möjliga frihet från de göromål, som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
