Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 5. Östra Eneby pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
östra Eneby pastorat. 209
ning. Han önskade sig derföre en indrägtigare plats, och — erliöll —
detta, — Pastorat, —.–––––- Här, liksom allestädes, hur mycket
war icke och blifver alltid för en werksam och nitisk Herde att om-
besörja. Ehuru redan till hög ålder kommen bestridde han dock en-
sam i många år allt hvad till Pastoralvården hörer, jemte det han med
drift och ordning skötte de yttre economiska angelägenheter, som voro
med hans närvarande tjenst förenade. Närmast låg honom likväl om
hjertat vården öfwer de själar, hwilkas upplysning och ledning Herren
honom anförtrott; och ingen har wäl med uppriktigare och eldigare nit
efterföljt Frälsarens bud: föd mm får, föd min lamm. Då mången
yngre, trött af dagens arbete, skulle längtat efter hwila, såg man ho-
nom gå från hydda till hydda med tröstens ord till de bedröfwade och
lidande, med uppmuntringens ord till de försagda och vacklande, med
varningens och bestraffningens ord till de i synden förhärdade. Aldrig
föll honom Embetet för tungt; tvertom hämtade han af sjelfva arbetet
ny lifskraft, liksom ljuset brinner klarare när dess näringsämne för-
ökes. Wäl var hans själ bedröfwad, när han såg menniskors kjertan
tillslutna för den af Gud tillbjudna nåden, och hans väckelserop blefvo
fåfänga; men desto trägnare vakade han och bad. O! att de kallsin-
nige sett de tårar han i tysthet fällde, hört de suckar han uppsände
till himmelen för deras eviga frälsning. Deremot hur gladde han sig
icke, då den utsådda gudomliga säden föll i god jord och bar frukt af
kärlek, dygd och goda gerningar. Denna ljufva tillfredsställelse njöt
han ock i ymnigt mått i denna församling, och det räknade han som
belöning nog för all sin möda. — Men i samma vingård växer ogräset
hland livetet. I sitt hjertas ifver ville den nitiske Wingårdsmahnen
bortränsa ogräset, omflytta och förvandla det till en ädel plantering
— eller med andra ord: han släppte icke syndaren med mindre denne
ville omvända sig och göra det Herranom tillhörer. Men de tid efter
annan förnyade warningarne väckte bitterhet i stället för ånger och
bättring. Ty de lättsinnige kunna ingenting mindre fördraga än att
störas i sin syndasömn. De kunna icke begripa att det är möjligt hata
synden och tillika hysa uppriktig välvilja för syndaren. Den väl-
menande, för alla sina åhörares andeliga väl ömmande Läraren fick
derför af några illasinnade röna misstydning, tadel ocli förföljelse. Den
okunniga hopen, som hör och ser derpå, är alltid färdig att dömma utan
pröfning och helst att dömma andras afsigter illa; och när ändtligen
opinionen, denna vår tids envåldsmakt, fällt sitt utslag, då gäller intet
vädjande till rättvisa och billighet. Opinionen är en trollväf, hvars
begynnelseända och konstigt invecklade trådar ingen vill eller vagar
utreda. Den som faller i detta nät han må strax anse sig som ett föi
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
