Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 5. Östra Eneby pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrköpings kontrakt.
212
för alla, bevisande dermed hurusom prestens kall, der det med alvar,
nit och kärlek bedrifves, ingalunda är ett förhisedt kall, utan fasthellre
bäres upp såsom en dyrbar perla inom församlingen. Ser man sig om
efter de stora och lysande andeliga gåfvorna såsom de mäktiga krafter,
genom hvilka en församlings uppbyggelse och förkofran i andelig måtto
skall vinnas, så funnos de icke här. Vill man uti presten se eu man,
som sätter sig öfver de verldsliga bestyren och går fram såsom en an-
dans man allena, så finna vi icke heller honom här. Men söka vi en
patriark, som liafver detta valspråk: jag tror, derföre talar jag, ocli
som hafver kjerta för de andeliga beliofven och för de lekamliga tingen,
så hafve vi uti Prosten Mårten Gustaf Sjögren funnit den rätte man-
nen, då hafve vi funnit nyckeln till den kärlek och saknad, som slutit
Församlingen tillhopa omkring honom uti Herrans tempel ännu sedan
hans stämma tystnat och blicken slocknat och hjertat upphört att
klappa. Icke oss. Herre, icke oss, utan dino Namne gif äran, för din
nåds och sannings skull, sådan var den nu hädangångnes bön under
allt hans arbete. Derföre sådde han stilla och troget Guds ords säd.
vattnade och plantade, vetande att Gud allena är den, som växten gif-
ver. Derföre gaf han det goda efterdömet och de goda råden jemväl i
det timliga, vetande att om ock menniskan icke lefver af bröd allena,
hon dock, under sin vandring genom pröfvodalen här nere, kan icke, får
icke skjuta undan omsorgerna om det mångahanda, som Herren lägger
henne uppå i verlden. — Så hade kyrkoherden S. så småningom vuxit
tillhopa med församlingen. I allt skulle han vara med, i sorg såsom i
glädje, andeligt såsom i verldsligt, i stort såsom i smått. Han var icke
för stor, när det gällde det lilla, och icke för liten, när det gällde det
stora. Det låg uti hans väsende ett jemnmått, som gjorde honom vuxen
äfven de svåra omständigheterna, och en hjertats enfald, som kom ho-
nom att icke förbise det ringa och obetydliga. Derföre låg ordningen
och redligheten utpräglad öfver allt lians arbete, och hans stilla flit
vållade att ingenting försummades. Så står han fram inom försam-
lingen för allas tankar såsom en Natlianael, i livilken intet svek var.
––––– Ordningens ocli gästfrihetens lag var lag i — hemmet, på
samma gång som enkelheten och flärdlösheten. Tre trappsteg allena
ledde in i boningen, det visste vännerna, och hjertligheten satt såsom
väktare vid dörrtröskeln, det visste oclc vännerna; derföre var prost-
huset en samlingsplats för ung och gammal. Så delades S:s lif emellan
hem, vänner och församling; man kunde icke märka, att han försum-
made någondera. Och när han kallades utom sin församling att del
taga i kyrkans eller skolans angelägenheter, då kunde man vara för-
vissad, att han icke dröjde hörsamma kallelsen. Nej, han kom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
