Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 6. Dagsbergs pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagsbergs pastorat. 227
antasta livem som helst. — Herr Hotpredikanten liar som jag förnim-
mer af anförandet i sin svslolöshet lagdt sig på Spådomskonsten —
hvarföre icke så väl på Svartkonsten för att kunna på en gång för-
göra alla sina fiender? Må det tillåtas mig fråga om Herr HofPredi-
kanten hämtat sin spådom från grumset af det ÅllonsCaffe Herr Hof-
Predikanten plägar förtära om morgnarne såsom ett styrkande mag-
medel–––––– ■ Skada blott att spådomskonsten kommit så i miss-
credit nu för tiden, att ingen mer tror på falska Proplieter. För lfiO1
år sedan skulle Herr HofPredikanten lefvat, spådt och propheterat
samt säkerligen lyckats att taga högra handen framför den namnkun-
niga Sibylla. Ja om Dagsbergs församling vore Catliolskt troende,
skulle Herr HofPredikanten än i dag kunnat förträffligen lyckas att
inbilla folket, det Jungfru Mari® bild fällde tårar öfwer folkets synder,
derföre att det ville betala 10:de efter gällande Lag och icke efter Hof-
Predikantens Taxation”––––––.
Hofpredikant H. tillkännagaf på Socknestämman 183S4/6, att lian
hos domkapitlet klagat på sin v. pastor J. F. Svartling, emedan ”hans
uppförande — hafver varit sådant, att det ådagalagt en deciderad
olust för ämbetet och vantrefnad inom Församlingen, allt annat att
förtiga”. H. anförde ock i sin klagoskrift till domkapitlet, att försam-
lingen äfven var missnöjd med S. Hörd häröfver förklarade försam-
lingen, ”att Herr vice Pastorn genom rena seder och ett aktningsvärdt
uppförande tillvunnit sig —- Sockneboarnes allmänna aktning, ett vits-
ord hvari alla instämde.”
Som pastoratets komminister Edler var mycket fattig, begärde han
löneförbättring, då H. till stämman inlämnade följande skrifvelse:
”Oförsonlig fiende till den föraktligaste af alla menskliga passio-
ner — snålheten — har jag ljuft förvillad af mitt hjertä, ofta lemnat
omtanken om mig sjelf och de mina på efterkelken hulpit värnlösa
fränder och vänner, alltid långt öfwer, men aldrig under min förmåga
— under en tidrymd af »0 år! — Röster från grafwarna och ännu der-
ofvan lefvande röster försvara mig mot en möjlig misstanka för kall
sinnighet mot nödens barn; och Herr Edler sjelf, om lians minne ej
sviker honom för den tid som icarit, skall vittna till mitt försvar.
Och när jag ej mera hade att skänka, gick jag i borgen och stadnade i
sorgen med följd af Kon-Kurstillstånd och måste dock ännu ihogkomma
de öfverblifna af dem, som hvilat under samma hjerta som Jag — nu
och alltid ihogkommande: Den är wäl till, som det offret fotset.
Lycklig i olyckan är Herr Edler, som är ensam — så icke jag —.
Existerande med de mina af en ringa arrendeinkomst efter de känn-
baraste afbränningar, nödjas jag nu i mitt SOrde år, då blott spindel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
