Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 10. Furingstads pastorat - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Furingstads pastorat. 271
Vid riksdagen 1789 hade konungen utlyst plenum plenorum till
21/2. Innan man gick upp på rikssalen, samlades hvarje stånd för sig.
I prästeståndet öfverraskade prosten E. med ett betänkande, livari
lian framhöll, att sakernas lopp lofvade, att viktiga ämnen skulle före-
komma in pleno plenorum. Väl befarade lian icke, att Kgl. Maj:t skulle
på stället affordra ständerna yttrande om något viktigt mål; en billig
omtanke fordrade emellertid, att man skulle träffa åtgärder med af-
seende på en sådan möjlighet. Vid 1786 års riksdag hade något lik-
nande förekommit. Då hade en af ståndets värdigaste ledamöter före-
slagit, att, om konungen skulle å rikssalen äska något, ståndets talman
borde tillvarataga den rätt, man enligt regeringsform ocli riksdagsord-
ning hade att sins emellan i ståndets rum få öfverlägga. Förslaget
liade antagits af ståndet, och talmannen, hade åtagit sig att föra stån-
dets talan. Frosten E. vågade nu göra samma förslag. Biskop Lind-
blom, som nu var ståndets talman, påpekade, att ett sådant förslag
hade bort väckas tidigare. Nu vore det betänkligt att i förväg inlåta
sig’ i någon slags föreskrift om ämnen, som voro okända. Han förmo-
dade dessutom, att ståndet hyste till sin talman det billiga förtroende,
att han skulle handla i enlighet med ämbetsplikt och regeringslagar.
Biskop Celsius instämde häruti. Han fann E:s anförande ”mindre
anständigt och äfven förgripligt för Ståndet att bifalla, så vida det
kunde synas supponera, att vår nådige Herre skulle tänka på någon
surpris, eller inveckla oss i så epineuse frågor, som vi icke strax skulle
kunna utreda och besvara”. Detta yttrande uppkallade E., som för-
klarade, att lian visserligen icke fruktade något från konungens sida,
men den omständigheten ingaf lionom farhågor, att den väl förfarne
man, som vid 1786 års riksdag kommit fram med den föreslagna för-
siktighetsåtgärden, nu vore emot densamma. Han begärde sitt anfö-
rande till protokollet. Biskop C. genmälde, att lian 1786 icke uttalat
sig så, som nu blifvit framtsälldt, åtminstone icke ad protocollum. Han
fasthöll vid sitt förra yrkande, i 1®ilket biskop Wingård instämde. Tal-
mannen föreslog, att ståndet skulle låta bero vid biskop Celsii yrkande,
hvilket ståndet biföll. Vidare försäkrade biskop L., att lian, i det som
kunde förekomma skulle söka befrämja ståndets rätt och bästa, på sätt
som funnes öfverensstämma med samvete, ämbete och rikets besvurna
regeringslagar. Biskop C. föreslog, att hvad som nu förekommit skulle
utgå ur protokollet, ett förslag, som vann ståndets bifall. Frosten E.
synes också hafva låtit förmå sig att taga sitt betänkande tillbaka;
han inlade åtminstone icke sin gensaga däremot, att man ansåg det-
samma såsom förfallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
