Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 10. Furingstads pastorat - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrköpings kontrakt.
274
hans förhoppningar, ökade hans skolas ära ocli lians ålderdoms tröst.
Hvem borde, hvem kunde vitna med högre anspråk, med mera glädje
för Ungdomen, och nytta för deras framsteg i ljus ocli dygd — intaga
den bortgångnes rum ; hvem mera öfvertygande och öfvertalande in-
gjuta Religionens heliga känsla i barnens, i ynglingarnes bröst än han,
— ? hvem inom denna krets bättre bevara en redan vunnen heder, ord-
ning och tillväxt, — än han, som van vid exemplet, också hade barna-
kärlek till ordningens väktare, och sin vaksamma mildhet till odling-
ens stöd? — Förmäns agtning, Disciplars innerliga kärlek, se der en
lön för honom, högre än den Staten gifver; och det är svårt att säga
hvilken som var väl större, den flit, den värdighet hvarmed han för-
tjente, den blygsamhet hvarmed han bar den förra, eller den djupa
fröjd, hvarmed han njöt den senare!–––––-På naturens stora fält,
der han med vördnad forskade, der han läste Gud i blommorna, stjär-
norna och djuren, — vande sig hans själ vid umgänget ined Religio-
nens herrliga Vishet;–––––-
Om honom som kyrkoherde i Ö. Skrukeby heter det: ”Nöjd med
denna gåfva af Försynens hand, älskade han att framlefva sina dagar
på ett ställe, som ur så många skäl var honom så kärt.–––––Der
söktes, der högaktades han af höga och låga. Och skulle någon gång
ett törne der ligga i hans väg, eller syner af egennyttans orättvisa för-
sök uppdrifva en beklagande suck i hans bröst, — han försakade då
sig sjelf, häldre än att störa sitt lugn; han var då häldre dess offer,
än sin hämnare. Hans vapen var tystnadens ; hans svar blef en redlig
lefnad;–––––-. Uppmärksam på sitt Embetes pligter, använde lian
sina mellanstunder att försköna det ställe, der han var fästad; ocli är
det hans vaksamma ordningsanda, som gifvit det ett skick, en pryd-
nad, som äger anspråk på en Efterträdares tacksamhet. — Dock, ännu
i en oväntad stund, hade jorden en belöning öfrig att honom gifva,
Furingstads Pastorat blef ledigt.–––––- ., jäfva mig, Du Ohristliga
Församling! som hör mig tala vid Din Herdes graf! — Du vet bäst, att
ingen hemlighetens omväg, intet guldkorn på lyckans vigtskål, ingen
vanhedrande förbindelse beverkade hans hitkomst; — han kom, älskad
och sökt.
Han kom; men — Evige Outransaklige Gud! Han kom mera lif-
lös än lefvande; han kom för att försvinna; han kom, liksom ifrig att
se sin nya Församling, och dö.–––––-
Så liafver denne Redlige Läraren inom en månads lopp blifvit ett
vördadt föremål för 2:ne honom tillgifna Församlingars sorg. Den
förra, som han lemnade, ville behålla den älslcade Herden, denna, som
bar honom i sin famn, mottog blott för att förlora.–––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
