Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 11. Kvillinge pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvillinge pastorat. 299
med sin person. Med något större moderation skulle den driftige man-
nen kanske än mera uträttat.”
Om lionom yttrades vid prästmötet 1S74: ”A. var utrustad med
rika gåfvor, kvilka lian icke lieller låtit rosta utan använde oförtrutet,
der för honom något tillfälle erbjöds. Synnerligen var talets gåfva i
ymnigt mått honom förlänad. Han var fyndig i sitt framställnings-
sätt och lade sin själ i sina ord. Hela hans väsende var frimodigt,
öppet, fryntligt, ocli han var rask i sina handlingar. Ingen kunde
klaga öfver, att han sparade sina krafter. Snarare ville det tyckas, som
om hans verksamhetslust stundom förde honom något för långt. Under
sin presterliga tjenstgöring gjorde han sig känd såsom en rikt begåf-
vad andelig talare. Han brukade icke skrifva sina predikningar utan
tog med sig på predikstolen endast ett kort utkast. Hans föredrag
blef därigenom något ojemnt. Under de första åren af hans tjenst-
göring här fylldes kyrkan, när lian predikade, icke endast af socken-
boer utan äfven från andra församlingar. När då någon gjorde honom
uppmärksam på, huru eftersökt han var såsom predikant, svarade han:
Vänta bara; det blir nog annorlunda.’. Så inträffade äfven sedermera.
Utom åt sitt egentliga presterliga kall flclc A. såsom Folkskole-
inspektör egna sina krafter till Folkskoleväsendets båtnad. I sin be-
fattning såsom Folkskoleinspektör var han nitisk och verksam, stundom
något ojemn ocli ombytlig, men alltid rask och liflig. Vid sina skol-
besök höll han uppmärksamheten spänd både hos läraren ocli skolbar-
nen samt blef med livarje år, när han återkom, allt mera omtyckt så-
väl af den förre som af de senare. Han öfvade nog en välgörande in-
flytelse på Folkskoleväsendet.
Hans sista lefnadsår blef pröfningens. Helsotillståndet blef vack-
lande, till dess att kräfta bröt hans krafter och fängslade honom vid
sängen. Men iiiidt under plågorna lofvade han Gud och tackade honom
för det djufva korset’, och lian betygade, att han började allt mer och
mer blicka in i Jesu Ohristi förtjenst och öfversvinneliga nåd. Då det
led mot slutet, 5 dagar före sin död, uttalade han med svag röst föl-
jande af en bland omgifningen på hans begäran upptecknade afskeds-
lielsning till sina församlingar:
■Tag hembär den nådige Guden mitt hjertas välsignade tacksägelse
derför, att Herren behagat genom lekamlig nöd sätta mig eder till
exempel, att vi alla äro maskar ocli skuggor, som behöfva lians välsig-
nande hägn och hägnande skydd!
Detta är ej stundens mening, utan har den utgått ur djupet af
min själs tacksamhet. Och om Herren låter den under längre eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
