Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 12. Kimstads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kimstads pastorat. 315
P. S. Tänk, att jag ock fick Metzén*) att votera på dig, ehuru ra-
sande han är på mig och hela min slägt för Ivimstad ocli Kullerstad
skull. Molini**) är så glad, att han icke vet på hvilken fot han skall
stå.’1
Såsom nedan synes öfversatte J. Less, Förklaringar öfver Söndags-
Evangelierna. Hans teologiska ståndpunkt kunna vi finna i förkla-
ringen öfver texten på l:a sönd. eft. Påsk, där det talas om, huru To-
mas kommer till tro på Jesus. Af Jesu förfaringssätt mot sin tviflande
lärjunge kommer Less till den slutsatsen, att Jesus af honom ej be-
gärde tro utan ögonskenliga bevis och gör däraf den tillämpningen,
att Jesus därmed vill lära oss, att ”en kristen bör förnuftigt pröfva sin
religion. Ingenting skall han tro utan tillräckliga bevis”. Öfversät-
taren var af samma mening och anmärker i företalet, att läsaren nöd-
gas i den öfversatta texten sakna ett och annat, som tillhörde origi-
nalet. Han frisade sig dock själf från allt ansvar därför. Skulden låg
lios den teologiska censuren, som klippt bort en del i dess tycke alltför
rationalistiska uttalanden. Juringius sade sig likväl våga hoppas ocli
tro. att ”den tiden kommer en gång, då det nu uteslutna kan utan
religionens fara läsas äfven i Sverige”.
I sin prästmötespredikan däremot yttrade han sig ganska försik-
tigt om kyrkans dogmer. Väl framhöll lian den naturliga religionens
värde, på samma gång han betonade den kristnas öfverlägsenhet.
”Det”, säger lian, ”som gaf Marcus Aurelius och Epictet en högre re-
ligionsuppfattning, var ett lånegods från kristendomen. Det var detta,
som höjde dem öfver Sokrates och Plato, ehuru dessa såsom snillen
stodo på ett högre plan än de förre.” Han varnade för att misskänna
förnuftets anspråk att vara ledsagare i religionen, men han medgaf.
att förnuftet ej kunde leda. människan till Kristus och försoningen
utan blott bringa kännedom oro Gud såsom Skaparen. Men han visar
dock särskildt på ett ställe, hvars andas barn han var, då han uttryc-
ker sina sympatier för den moderna andens budbärare och tänker sig
möjligheten af, att den tid skulle komma, då mänskligheten skulle fälla
tårar på en Voltaires, en Rousseaus, en Bayles och kanske en gång på
”Raynals stoft”.
Hvilket stort anseende han af samtiden åtnjöt som skriftställare,
framgår af Westén, Sv. Kongl. Hbf-Clericiets Historia, III, Örebro
1811, sidd. 593—5915.
Han blef ledamot af Psalmförbättrings-Sällskåpet 1780, var riks-
dagsman 1789 och 1800 samt deputerad vid jubelfesten i tlpsala 1793.
Då komminister här, sedan kyrkoherde i Törnevalla.
**) Kyrkoherdens adjunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
