Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vikbolandets kontrakt - Konungsunds pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konunysunds pastorat. 371
selius. liandlande i Norrköping. Samuel, f. 1797 2/». + 180123/6. Vilhelmina, f.
1800 20/5, t 1831 s/u, gift 1818 20/12 med Nils Adolf af Ekenstam. hofjägmästare
och godsägare. Elisabeth Christina, f. 1803 9/c, t 1829 Vi- Brita Sophia, gift med
A. IVezén, komminister i Iiystad.
Om honom läses i Håhls herdaminne, II, sidd. 145, 146: ”Doctor
Schenmark var en i många afseenden utmärkt man. Med vidsträckt
beläsenhet förenade han ett ovanligt ordningssinne samt en sällsynt
praktisk skicklighet i sitt embetes utöfning. Flere af hans utgifna
skrifter tjena ännu (1846) till ledning vid den yttre pastoralvården i
Stiftet. De af honom förda kyrkoböckerna äro förda med en särdeles
vacker handstil, samt försedda med prydligt textade titelblad. Till
sinnelaget from, utan att vara vek, tarflig, men gästfri, ja ock frikostig,
glädtig, men alltid med värdighet, utöfvade han sjelf den vackra lär-
domen han ofta gaf åt andra: ”Frukter Gud och varer glade.” I um-
gänget var han enkel, flärdfri, fryntlig, treflig, i tal och svar fryntlig,
naiv, sinnrik. Många hans kärnfriska svar och infall lefva ännu i fol-
kets mun. Ofta utmärkte sig hans infall af en egen, nästan lijerterö-
rande innerlighet, såsom när lian en gång vid försäljning af spannmål
till en behöfvande, uppmanades att stryka målkärlet, gaf till svar: ”Åh
nej, vår Herre har ju aldrig strukit för mig.”
Af en icke liög, men stark, på ålderdomen något lutande kropps-
ställning, egde han jemväl en ovanligt klar, nästan basunlik organ.
Under sången i kyrkan hördes hans röst både öfver orgeln och försam-
lingen; det säges till och med, att när han på kyrkogården jordfästade
något lik, hördes hans stämma till närmaste by i Furingstad nästgrån-
sande socken, på ett afstånd af mera än en åttondedels mil. Fa perso-
ner torde liafva på en gång varit så allmänt älskade och vördade som
han.”
Såsom bevis på det nyss sagda må följande anföras. Då han kort
före en helgdag kände sig ganska illamående, afråddes han af sina när-
maste att den dagen gå till kyrkan. Men han svarade då: Nej, nej,
det gör mig godt att komma i kyrkan.” Han gick upp i templet hälsad
af sina åhörare, såsom deras sed var, vid hans inträde i kyrkan, med
deras mangranna uppstigande och vördnadsbetyge!ser. Han trådde
för altaret. Under sången sjönk hans röst och blef knappast hörbar
och han syntes endast med ansträngning kunna hålla sig upprätt, da
hans embetsbroder skyndade fram för att stödja den dignande läraren.
Han bars därifrån i en stol men kunde omöjligt öfvertalas att afbryta
gudstjänsten utan fortsatte densamma. Men mot slutet af densamma
återkommo krämporna, så att han måste ledsagas hem. Under allmän
bestörtning, klagan, suckar och tårar hette det då enstämmigt från för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
