- Project Runeberg -  Linköpings stifts herdaminne / Tredje delen /
388

(1915-1919) [MARC] [MARC] Author: Johan Alfred Westerlund, Johan Axel Setterdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vikbolandets kontrakt - 2. Östra Husby pastorat - a. Kyrkoherdar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388 Vikbolands kontrakt.
28. David Uddo Widén, född i Västerlösa 17818/s. pat|ren
kyrkoherde. Student i Upsala lit. 1801 ; magister 1800 14/0; slotts- och
hospitalspredikant i Örebro s. å.; prv. 1807 27,/4; past.-ex. 1811" „•
e. o. kungl. hofpredikant 1810 16/9 och började att tjänstgöra vid kgl’
hofvet 1812 Vii ord. kgl. hofpredikant ocli ledamot i hofkonsistoriuiii 1
1818 28/3; kyrkoherde här 1819 28/io, tilltr. genast; prost 1824H/
Predikade vid prästmötet 1825 och höll tal på Bibelsällskapets högtids,
dag 1828. f ogift 1849 16/s- — Hans porträtt finnes i ena sakristian
härstädes ocli en minnesvård utvisar hans sista hvilorum.
Ur hans tal vid ofvannämnda Bibelsällskaps högtidsdag må slutet
anföras:
”Att Bibelsällskapernas bemödanden redan skulle hafva mognat till
den grad, att frukterna kunde falla i hvar mans ögon, är, måhända, en
lika förhastad, som öfverdrifven fordran. Det himmelska ordet är ingen
planta, som genast skjuter sin blomma i vinden och erbjuder sin frukt t
åt de föregående. Det är en planta, som äfven med den omsorgsfullaste
vård, stundom långsamt växer; men den bär dock så mycket berrligare
och rikare frukter. En del af dessa frukter mogna i tiden, en ännu
större del i evigheten; ock ingen dödlig förmår att räkna dem alla.
Hvarje omdöme, i detta fall, är således, enligt sin natur, omöjligt. Bi
belsällskapernas verkningar fortgå till det oändliga, och kunna endast
följas af tron och hoppet — de enda synglas, hvarmed menniskan spe-
jar i det i fjerran tillkommande.
Låten derföre inga tvifvel, dem endast otron föder, ingen skugga,
den endast missnöjet ser, störa edert nit och hindra edra bemödanden, ^
1 ädle män, som arbeten för det heliga Ordets utbredande i en fallen
’ er^‘ g°da> ®Pm I redan uträttat, och den välsignelse, en framtid
har att vänta af Eder och dem, som skola träda i Edra fotspår, det kän-
ner Gud allena. Men hade han ej förutsett den rika välsignelsen af
Edra bemödanden, sannerligen han hade ej gifvit deråt en så förvå-
nande framgång. I ären viil ej ensamme de, som skola minska jordens
eländen, och befordra mensklighetens frid, men I ären dock en gyldene
länk i den stora, underbara kedjan. Den, som tror på Gud, han tror
ock på välsignelsen af edra arbeten; ty livad Gud vill, kunna menni-
skor icke hindra; livad Guds Son åtagit sig, det kan ej blifva ofull- i
bordradt. I Jesu namn skola alla slägten på jorden välsignade varda,
och på Hans rike skall ingen ände blifva. Så lyder ordet om den eviga
friden. Den förkunnas af Profeter; den förkunnas af Englar; den för-
kunnas af Jesu allmagt, vishet och nåd. Det stora verket går med
stora steg fram för våra egna ögon. Skulle vi då ännu tvifla? Nej;
du är ingen dröm, du frid på jorden. Men hvi dröjer du så länge?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 13 14:45:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linherda/3/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free