Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vikbolandets kontrakt - 2. Östra Husby pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 Vikliolands kontrakt.
baste sida i sådant, som hörde till ämbetets mera praktiska utöfning
Mild var han såväl i sina predikningar som i sitt umgängessätt. Har
var älskad i -sin församling, af >sina ämbetsbröder och af alla som kände
honom.
Han var talare vid Bibelsällskapets årshögtid 1859. Talet börjar
sålunda: ”Det är icke ovanligt, att en förgången tid upphöjes på be-
kostnad af den närvarande. Man får ofta höra talas om den gamla
goda tiden, man finner den ej sällan benämnas en rik tid, rik på Guds
fruktan och enkla seder, på ära och mannatro, på redbarhet och dug-
lighet, då den nya tiden deremot vanligen skildras såsom en ond tkl.
utmärkt för veklighet, fåfänga, lättsinne, klandersjuka och mera dy-
likt, en fattigdomens tid hned sina -små begär och sina halfva dygder’,
då de sanna förtjensterna, om de någorstädes kunna uppletas, måste
stå tillbaka för penningeväldet, som nu spelar den förnämsta rollen och
uppbär dagens odelade hyllning. Jag är långt ifrån, att vilja framstå
såsom den nya tidens loftalare. Jag erkänner tvärtom, att grunddra-
gen i tidsteekningen i många afseenden äro sanna och rigtiga. Detta
oakadt kan jag dock icke instämma i -den ofta liörda klagan öfver ti-
dens försämring. Jag tror, att omdömet om den gamla tidens företrä-
den framför den nya härleder sig derifrån, att man liufvudsåMigen
fäster sig vid den förras förtjänster och den sednares brister. När det
obeväpnade ögat en klar vinterafton betraktat himlalivalfvet, så varse-
blifver det en oräknelig här af -stjernor, men endast sådana, som höra
till de s. k. första ordningarna; de ännu oräkneligare deremot, som
hänföras till en mindre -storlek, de många -dunstkretsar, som möjligen
finnas der bortom, allt detta skönjer man icke, utan ined synglasets till-
hjelp. Sa förhåller det sig ock med minnenas himmel: de större stjer-
norna skadar man lätt: de lysa med strålande ljusglans genom tider-
nas dunkel: men de mindre stjernor, de många molnfläckar, som finnas
på densamma, ser man icke, förrän man tillitar historiens och den
noggrannare forskningens synglas. Så ock, när man flyktigt anställer
en jemförelse mellan den tid, som varit, och den tid, som är, framstår
låtteligen -det sanna, goda och sköna, som den förra förde med sig i sitt
-sköte, medan dess lyten icke upptäckas-, förrän vid en närmare forsk-
ning. Deremot framstå nutidens förvillelser i så mycket bjertare da-
ger, som betraktaren har dem, så att säga, under sina ögon och men-
niskolynnet är mera benäget, att framdraga felen, än förtjensterna."
I fortsättningen af talet anställas några betraktelser öfver Bibel
och Missions-Sällskapernas verksamhet, om den skall blifva välsignelse-
rik för Guds rike, hvarefter talaren säger, att Bibesällskapets — upp-
gift är, att sprida Bibelordet till menniskors boningar, hvilket bör ske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
