Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vikbolandets kontrakt - 6. Kuddby pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 Vikbolands kontrakt.
■han en stor och reslig man ined ett imponerande och vördnadsbjudande
utseende samt hade en mer än vanlig kroppsstyrka. Under sin studie-
tid berättas lian hafva varit den starkaste studenten. Han älskade att
omgifva sig med ett prydligt skick, och, när han var ute ocli åkte, skedde
det med spann, då lian hade med sig både kusk och betjänt.
Då lian var talare på stiftets Bibelsällskaps högtidsdag 1833u,.
började hän sitt tal sålunda: ”Uti allt jordiskt lif utvecklar sig mer
■och mindre skyndsamt det förgänglighetens frö, som på samma gång
gifver näring ocli förstörer. Denna erfarenhet gäller om menniskans
eget lif härnere, och om dess flesta företag i tiden. De mägtige i vert
den uphäfva sig och säga: vi vilja samla ikring våra härar, göra oss
ett stort namn och uträtta underliga ting på jorden, men Herrans
hand drabbar, de blifva sjelfva till stoft och de starka härar försking
ras; menniskan upreser verk, som tyckas trotsa förgängelsen, men
Herrans Anda blåser derin och de finnas icke mer. Äro de icke för-
svunna dessa forntidens storverk, hafva de icke jemnats med jorden
dessa herrliga tempel, dessa prägtiga byggnader, som menniskofåfängaii
upförde, och de som ännu synas trotsa tidens välde, må vi icke kalla
dem grafvårdar öfver bortgångna folkslag, på hvilka de vandrande
afkomlingar icke kunna uttyda de föråldrade orden, men dock såga:
Allt är förgängligt under solen!
Är då menniskan här i tiden dömd till blott ett gäckande spel för
oblida ödens nycker, skola alla hennes bemödanden blifva frugtlösa.
alla hennes arbeten gå förlorade? Hej! den skapande eviga visheten
ocli kärleken framstälde henne här i tiden såsom en- föreningslänk
emellan tvänne verldar: den förgängliga och oförgängliga. Hon är
icke blott ett jordens utan ock ett himmelens barn, och som sådan äger
hon förmåga att i tiden verka för eviga ändamål. Ledda af denna
stora, sköna tanka hafva i foidna tider många rättsinniga män hand
lat, icke för meimiskopris utan för Guds välbehag, icke att deras namn
skulle utropas genom rygtets munnar, utan att deras minne må lefva
i välsignelse framom tiden; och hell dig! du våra fäders goda land.
att ännu inom dig finnas de, som genom visa samfundsinrättningai
och stiftelser bereda sig tillfällen att allt mer och mer blifva ett folk
Herranom välbehagligt! Ibland dessa för menniskosamfundet dyrbara
Stiftelser räknar livarje uplyst och för mensklighetens väl ömmande
öhristen med skäl den, på hvars högtidsdag vi här äro församlade.
Han var statsrevisor från stiftet 1856, ledamot af Samfundet pw
Fide et Christianismo, af Svenska Bibelsällskapet, af Stockholms t11
dervisningssällskap oCh af Patriotiska Sällskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
