Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vikbolandets kontrakt - 6. Kuddby pastorat - b. Komministrar i Kuddby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kuddby pastorat. 469
Peter f. 1834 30/8, stud. i Ups. 1832, där han atlade kansli- och hofr.-ex., lamlt-
brukare på Lundby i Häradshaminar, + 1894 16/b- Gustaf Georg, 1. 1818 •*/s,. stud.
i Ups 1836, t på Vadstena hospital 1852 4/9. Lars Erland, f. 1825 28/1, stud. i Ups.
1843,’ t i Lundby hos brödren 1887 ao/8. — Om släkten Träskman se Settedahl, östg.
nation i Lund, sid. 331.
H. Johan (John) Bohman, född på Tomestorps ägor i Kisa
179122/ x. Föräldrar: Anders Bohman, då tingsskrifvare, sedan in-
spektor på Espered i Halland, och Maria Elisabeth Falk, kyrkoherde-
lotter från Vallerstäd. Student i Upsala ht. liStd; prv. 1S151S/10; v.
pastor 193119/i; komminister här s. å. ‘ /5? tilltr. 1832.; utu. kommi-
nister i Skepsås och Älfvestad 1840 1Vt- t här före tillträdet 1842 Vn-
Gift 1834Vn med Helena Maria Widberg, f. 1810, dotter af Carl Widberg,
rådman i Söderköping, och Anna Johansdotter. — Söner: Carl Anders Ludvig, t
1835 2i/n, t 1837 23/i- John Fredrik Theodor, f. 18391/3, apotekare i Sa ei, T
1S74 t/i.
Såsom framstående predikant utsågs han vid pråstmötet 1 S->1 att
predika vid nästa prästmöte.
Sitt tal vid prostinnan Eks jordfästning började lian sålunda:
”Striden är förbi, den långa, rastlösa striden. Det hjerta som slog
så varmt har upphört att slå, men — det har ock upphört att lida
De mångtaliga, de heta sucbarne, qvalets barn, hafva andtligen lagg
sig till ro, och ett spegelklart lugn skimrar nu öfver det brost, som
nyss häfdes af plågor, likt vågen under långsam storm. Men hon ar
ock mörk och sammanfallen, den ljusa, herrliga andeboningen, Iran
hvilken fröjden fordom utgick, såsom från en glad \uimoi0on, oei
stumt vemod se vi de sorgliga spåren efter förstöringens magt, efter
dess härjande, obevekliga gång... Hon föll likväl icke, denna jordiska
hydda, såsom det vissnade trädet, endast för att förmultna: nej, såsom
kornet faller i jorden och snart uppspirar i gy11dene giöi <i. C1 ’
lunda måste det vara. Den yttre formen, den jordiska omkladnaden
måste förgås, för att åter kunna uppenbara sig i an skonare ges a ,
dess inre, högre betydelse lefver evigt och förnyas och foradlas tag
ifrån dag. Fängelset öppnas blott, ocli den inneboende Anden, som
länge trånat efter bättre luft och ljus, än som finnes har nere ilar nu
på snabba vingar till sitt rätta, anade hem. Hvad vi i menskhg svag-
het begråta uti den skenbara sköttingen af livad lifvet har skönast oc i
dyrbarast, är just denna underbara, saliga utveckling af de 1 °»ie an (
lifvet, som endast kan födas af jordelifvets undergång: hvad vi med
tungt mod kalle: död, förstöring, förgängelse, — tomma skrackbi der
som framställa sig för det skumma jordiska ögat, ar, egen igen a
tala, ett väsendes början att fullkomligare vara till, det ar den hemliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
