Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vikbolandets kontrakt - Tåby pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 Vikbolands kontrakt.
Om lianom som kyrkoherde i Norrköping heter det, att lian ”till.
trädde —• sitt ämbete, till sine nye Åhörares hjerteliga glädje. Han
erfor- ock dag från dag deras tilltagande vänskap, hvilket hos honom
väckte och underhöll en uppriktig aktning och genkärlek, som varade
hela hans lifstid”.
Om honom heter det vidare: ”salige Herr Prosten ägde lyckliga
naturgåfvor oc-h en berömlig lärdom. Men detta allt var kelgadt al
Nåden, och därför voro Hans afsigter rena, Hans öfvertygelse fast,
Hans grunder säkra, och allt Hans uppförande, all Hans åtgärd sva-
rade däremot. Själfve Beligionsföraktaren måste därföre högakta Ho-
nom; ty han befarade att stå svarslös emot Hans lärdom, snille och
nit. De uppriktige Cliristne funno hos Honom altid uppbyggelse, de
tviflande öfvertygelse, de förvillade säkra anvisningar, de bedröfvade
lmgsvalelse. Utrustad med sådane gåfvor, var Han dock ödmjuk af
hjertat och kände med ömhet sina brister. Han såg och högaktade
andras förtjenster långt bättre än sina egna; därföre hindrade ingen
afund honom att smaka ljufligheten af inbördes uppriktig vänskap;
därföre blef Han ock älskad och ärad igen, af alla som rätt kände Ho-
nom. Här finner man ock orsaken, hvårföre salige Herr Prosten söktes
till alla de syslor Han beklädt, och hvårföre Han sjelf, långt ifrån att
tika efter lägenheter, med fruktan och betänkligheter antog de kallelser
Han fick.”
Efter liktalet äro tryckta två grafskrifter, den förra af ”En sör-
jande vän”, den senare, som ock är anonym, lyder sålunda:
Förutan fordran af beröm:
Förutan fordran af belöning,
WÅHLANDER, nyttig, alfvar, öm,
Lärd, skicklig, utan Lagrens kröning,
Har samlat, (Sam- och Framtid döm!)
Hos sig vårt tidehvarfs försköning.
Ej för att mer fullkomnad blifva
An Han som Christen mänska var,
Hos oss Han kunnat dröja qvar;
Men för att sina dygder lifva,
Och åt en älskad Ungdom gifva
Af dem det Ideal, som oss Han gifvit har,
Vi alle önskat längre njuta
Den nytta Hans umgänge gaf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
