Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hammarkinds kontrakt - 1. Söderköpings pastorat - C. S:t. Laurentii församling, nuvarande stadsförsamlingen - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 Hammarkinds kontrakt.
länge nog utfördt under stora försakelser, uppöfvade ock utbildade han
de själsgåfvor, som blifvit kouom förlänade, ock beredde sig en aktad
ställning först inom skolans ock sedan inom kyrkans område.––––
Med nit ock pligttroket skötte kan sitt lärarekall liksom hvarje åt ho-
nom lemnadt uppdrag. Men ungdomen vid läroverket förstod i all-
mänhet icke att vederbörligen uppskatta kans välvilja ock kans kär-
leksfulla omsorg om dess sanna bästa, utan såg mera på kans något
ovanliga yttre kållning än på lians ådagalagda nitälskan. Åt de med
lektorsbefattningen förenade domkapitelsgöromålen egnade kan en oför-
truten ock upplyst omsorg.–––––-Eedan under sin lektorstid hade
hau — haft tillfälle att visa sitt sannt presterliga sinnelag och sin
nitiska omsorg om församlingens andliga förkofran. Efter flyttningen
till Söderköping kunde kan, befriad från andra embetsgöromål, ännu
mera ostördt och rikligt utveckla samma sinnelag ock omsorg. Med
troliet ock framgång verkade han intill sena ålderdomen i sina för-
samlingar —, högt aktad ock vördad af alla, som kände honom.
Doktor P. var en lärd man. Han afslutade egendomligt nog aldrig
sina studier, utan fortsatte dem från ungdomen genom mannaåldern in
i ålderdomen. Hvarken förtroendevärf eller embetsgöromål kunde nå-
gonsin hindra den outtröttlige arbetaren att egna sig åt bokliga syssel-
sättningar, ock det torde icke vara mången församlingsherde beskärdt
att på vetandets område såsom kan följa med sin tid. I P. var teologen
förenad med filosofen.
Andens gåfvor voro i honom förenade med en själ, som inom kun-
skapens vidsträckta rike kemtar sin näring från snart sagdt otaliga
håll — ock visserligen icke minst från det, kvilket låg honom såsom
kyrkans målsman närmast. Men ingen kunde båttre ån han inse san-
ningen af Syrachs ord: ”Älska Gud, det är den allra skönaste visheten .
När kelst någon märkligare kyrklig företeelse eller tilldragelse, vare
sig i vårt eget land eller i utlandet, tillvann sig en allmännare upp-
märksamhet, kunde man, skrifver en kans vän, vid besök hos den för
farne siaren i Söderköping, vara viss att den af honom fick sin rätta
belysning, understundom äfven sin dom. Hvad kan åsyftade med alla
sina mödor, var dock aldrig att genom dem frejdas — kan föredrog
att af dem fröjdas. Sanningens höjder voro de enda, som kan sökte.
Ty P. var ej allenast en lärd man utan äfven — hvad som var att
skatta vida högre — en from man. Så vidt menniskor kunna döma,
var kans af naturen fridsamma och stilla sinne förädladt ock genom
trängdt af en uppriktig gudsfruktan, som tryckte sin prägel både på
kans embetsgerning ock på kans enskilda lif. Framför mensklig lä’
dom satte kan detta: att vara ”lärd till Guds rike”, kvilket är den kre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
