Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hammarkinds kontrakt - 2. Mogata pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 Hammarkinds kontrakt.
som älskar ingen ting utom sig sjelf, ock som anser ägandet af jordens
goda för den största lycka, — Se der de förnämsta af dessa fiender
hvilka innästlat sig i Ckristi hjord ock hindra utförandet af allt det
goda, som Jesus åsyftade med sin gudomliga Lära.”
Ännu längre fram heter det: ”det enda och säkraste medel att göra
menniskan lycklig i tiden och salig i evigheten är en Allmän ocli flitig
Bibelläsning.”
Mot slutet läsa vi: ”Bibeln är den hok, som minst nyttjas, som
kanske långa tider ligger orörd på sin hylla, eller ock uiulerstucken i
någon mörk vrå; men jag vill ännu nämna en orsak härtill, som efter
mitt omdöme är ganska verksamt; åtminstone ibland Allmogen ock de
lägre folkklasserna. Det gifves många ibland dessa, som blifvit så
vårdslösade i barndomen, att de ej utan yttersta möda kunna stafva
sig fram i denna heliga bok, och som ej utan biträde kunna läsa, snart
sagt, en enda rad efter bokstafven. Hvad bog och lust skola väl desse
liafva att uppslå sin Bibel eller sitt nya Testamente, för att uppbygga
sig? Hvad inflytelse på deras upplysning och förbättring kan ordet
väl hafva, då de genom sin origtiga läsning ej deraf kunna hämta nå-
gon sammanhängande mening. I sanning är detta ett ondt, som på
det högsta bekymrar ömsinte Lärare, och som med de bristfulla Läro-
anstalter, hvilka ännu i allmänhet finnas på Landet, oagtadt det var-
maste nit, ändock ej kan undanrödjas.”
Slutet lyder sålunda: ”Skulle det ej blifva vår heliga lott, att upp-
lefva den tidpunkt, då det nu omtalta hindret för Christendomens he-
liga sak helt och hållet blifver undanröjdt; så kunna vi likväl glädja
oss åt den verksamhet och det nit, hvarmed man äfven inom vårt äl-
skade fosterland gjort en så vacker början, och hoppas, att förmågan
i förening med en god välgörande vilja ännu i våra dagar skall hinna
långt på vägen till det önskade målet. Det torde således tillåtas mig,
0IU jag> oagtadt de oordningar, som ännu skönjas i Christnas mora-
liska förhållande, likväl med tillförsigt och förtröstan vågar öfverlemna
mig åt den ljufva, smickrande tanken, att vi skride framåt på Chri-
stendomens väg, och att, ju längre vi komma fram, desto säkrare och
hastigare blifva våra steg, men desto svagare fienderna att hindra och
emotstå de heliga verkningarna af Evangelii segrande kraft, som allt
mer och mer utvecklar sig i våra bröst. Ja, måtte jag ej misstaga mig
om karakteren af min Samtid, då jag tror att i dess sköte ligger ut-
sädet till de skönaste, de härligaste skördar på Christendomens, guds-
fruktans och dygdens fällt! — Nej! en blick omkring mig på allt hvad
närvarande tid åstadkommit, en Ckristelig Regerings faderliga om-
sorger äfven för vårt andeliga väl; Evangeliska Sällskapets och åtskil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
