Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hammarkinds kontrakt - Skällviks pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564 Hammarkinds kontrakt.
förut omnämnde fogdens maka för deras trätor sins emellan. Han
läste upp för dem ”några hårda texter af Bibeln om kvinnfolk, huru
de kunna komma deras män i olycka och om all välfärd”. Han påstod
att de voro för deras arghet och ondska ”ödekände” vordne i hela stif-
tet och förklarade, att, om de ej bättrade sig, ämnade han i kraft af
sitt ämbete ”stänga dem ur Guds församling”. Då en obehörig person
ville blanda sig i saken, så tystade biskopen ned honom och sade, att
han hade ”där intet med”. Biskopens tid upptogs sedan af flera mål
angående kyrkotukten och af inventeringar både i kapellet och präst-
gården. Följande söndag predikade han åter, denna gång om farisé®
och publikanen, och begagnade tillfället för att gifva åhörarne en del
förmaningar, som han ansåg vara af behofvet påkallade. Haii aflyste
”faddersnack, buller och trätor på kyrkogård och kyrkoväg”; han bjöd
folket att gå in i kyrkan, ”när det ringdes med lilla klockan till mäs-
san”; att de ”oförsumligen” medförde barnen till kyrkan ”att höra
och lära catechismus”; att ej låta drängar och gossar stå i koret till
hinder för nattvarsgästerna; att män och kvinnor hvar för sig gå fram
till Herrans bord; att ”kyrkotjänsten” skulle börjas klockan half nio;
att åt druckna personer ej skulle lämnas tillträde till gudstjänsten;
att mögheqwällar (= mökvällar) skulle afläggas samt anmodade alla,
som voro närvarande vid allmän gudstjänst, att stanna kvar i kyrkan,
till dess välsignelsen blifvit uttalad öfver församlingen. När biskopen
slutat förrättningen i kyrkan, lät han samla menigheten på det stycke
af kyrkogården, livarmed den gamla blifvit tillökad, och där ännu ingen
blifvit begrafven. Han förrättade nu invigningen däraf och framhöll
därvid i sitt tal, hurusom ”jorden intet blifver helig af vigt vatten,
som papisterna fordom föregåfvo, utan genom en rätt bön till Gud, att
han sådana platser ville välsigna, sedan så helgar jorden intet krop-
parna, utan de heligas kroppar, som varit hans helige Andes boning,
de helga jorden; alltså — vele vi först åkalla Gud, han ville helga
denna platsen och göra honom till en trygg sofkammare för sina ut-
valda och sedan våra saliga framlidna häruti begrafva med den starka
tillförsikt, att de här säkra ligga skola intill Kristi tillkommelse och
sedan uppstå till evig glädje”. Han lät dem därpå sjunga: ”0, Herre
Gud af himmelrik, gif oss” etc.; så-lät han alla falla på knä och bad
följande bön: ”0, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, du hafver lagt män-
niskan det uppå, att hon dö måste och varda jord till jord igen, så-
som hon af jorden tagen är. O, Herre Jesus, världens frälsare, som
med din heliga begrafning hafver helgat alla dina utvaldas grafvar, att
de deruti roliga sofva intill din heliga tillkommelse! O, Gud, du he-
lige Ande, all hugsvalelses Gud, som hafver bott i dina utvaldas krop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
