Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hammarkinds kontrakt - 4. Gryts pastorat - b. Komministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hammarkinäs kon trakt.
598
nationens dåvarande inspektor Cornelius, som lät honom predika i sitt
prebende ocli till sist hjälpte A. från Upsala, då A., som fått mothål]
af en professor, blifvit underkänd i prakt. teol. ex., enär lian fått un-
derbetyg i katekesen — professorn hade näml. behagat tentera Å i
nya katekesen, hvilken A. naturligtvis ej kunde. Dåvarande professor
lät emellertid på sitt ansvar kalla A. till examen, som förrättades
af ärkebiskop 8., som naturligtvis examinerade i gamla katekesen då
A:s examen utföll efter önskan, hvarefter professor C. sade bland an-
nat till A.: ”Kom nu kandidaten, så gå vi hem till mig och ta oss en
smörgås”.
Om honom skrifver prosten Gustafson: ”Hvad som särskildt ut-
märkte A., var hans ovanliga lugn och jämnmod, som väl var en natur
gåfva, men som kanske ock gjorde, att man ej hos honom fann den före
tagsamliet eller fortfärdighet, man kunnat önska.
Därigenom att han blef sittande i en församling, som ej var större,
än att hans förman i ämbetet hann med att uträtta det allra mesta af
göromålen, kunde han möjligen känna sig mindre behöflig, hvilket ej
äggade till verksamhet. Hade han kommit på en annan plats, så hade
han kanske uträttat mera.
Men alltid var han villig att utföra det, hvarom han blef anmodad
och hade icke svårt för att underordna sig utan visade alltid sin för-
man i ämbetet heder och lydnad.
Ett mycket vackert drag hos honom var lians stora förnöjsamhet
och frihet från all afund. Såsom bevis därpå kan anföras, att, då han
vid sökande af befordran vid valen föll igenom, han själf alltid var
den förste, som skref till och lyckönskade den ämbetsbroder, som blifvit
den lycklige och fått platsen, och att han aldrig blef bitter eller ens
missmodig öfver att den ena gången efter den andra se sig förbi
gången.”
Liktexten var 2 Sam. 24:14. — Mot slutet yttrades till försam-
lingen: ”Gömmen i edert minne det goda och efterföljandsvärda, I fin-
nen hos honom; och glömmen det ej. Gömmen i edert minne och efter
följen den enkelhet och anspråkslöshet, som utmärkte honom i allt lians
framträdande, den vänlighet och det tillmötesgående, han visade mot
hvar man, den förnöjsamhet med sin lott, som han alltid ådagalade,
äfven under ringa yttre villkor. Gömmen framför allt det Herrans
ord, som han förkunnat för Eder. Här i detta tempel har hans röst
väl tusende gånger ljudit, då han talat till Eder Herrens ord. Det
man 1 pröfva, huru I hafven lyssnat därtill, om I hafven tagit det till
hjärtat. I skolen en gång inför Gud göra räkenskap därför. Han har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
