Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hammarkinds kontrakt - 5. Ringarums pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hammarkinds kontrakt.
608
ROSELIUS. Ordning ocli Kyrko tukt utöfvade lian till godo och för-
bättring. Om hans hushållning talar detta, i hans tid ombygda och
prydda Herrens Hus, så väl som Prestgården, bättre än ord. Hans
vård om de Fattiga tjenar andra till föresyn, och de som njuta frukten
deraf välsigna hans stoft. För Guds och sitt samvetes skull har han ,
sorgfälligt iakttagit sina plikter, utan allt afseende på människors be-
röm eller tadel.–––––
Med sina Ämbets-förrättningar fortfor han oafbrutet in i höga
ålderdomen. — (1811) på 18:de Söndagen efter Trinitatis, — höll han
en rörande Afskeds-predikan för sine älskade Åhörare. — Följande
20:de Söndagen efter Trinitatis predikade han åter här i Kyrkan, och
det var hans sista offentliga Tal till sina kära Åhörare.––––-
I detta Hus möttes en af hög ålder, Christeliga dygder, redelig
ämbetsutöfning, och i alla afseenden vördnadsvärd Man, omgifven af
den bästa Maka, dygdiga Barn, menlösa Barnabarn. Alla visade mot i
hvarandra liflig glädje och uppriktig kärlek. Ingen ville brista i sina
skyldigheter. Man fann där ett hjerta och en själ. Gäster emottogos
och qvarhöllos af ett okonstladt omgänge och en glad gästfrihet. Hög-
aktning och erkänsla, emot detta efterdömliga Hus, lifvades där, och
fortfor sedan framgent.–––––
Salige Herr Prostens hälsa har merändels varit god, dock liar han
fiere resor haft anfall af sjukdomar. Under Advents-tiden år 1759, då
han här var Pastors-Vicarius, kände han ett beständigt omväxlande af
frossa och hetta, som betog honom all matlust och sömn, hvarigenom
kroppskrafterna medtogos. Juledagen sjuknade äfven då varande Com-
ministern härstädes Nils Hammarvik. Intet ämbets-biträde kunde er-
hållas. Salige Herr Prosten lät Annandagen köra sig till Kyrkan och
leda sig på predikstolen. Sitt medlidande öfver detta hans tillstånd
yttrade Församlingen med allmän gråt och klagan. Men sedan han
begynt predikan, kände han sig mer och mer upplifvas, så att han, till
allas glädje och förundran, den fortsatte och lyckligen slutade. Han
kunde sedan, utan hjelp, gå ned af predikstolen, gå hem från kyrkan,
förtära mat och sofva, samt på de många då varande Helgedagar, en-
sam förrätta Gudstjensterna, med vanlig styrka. — År 1799 föll salige
Herr Prosten åter i en så svår sjukdom, att äfven Läkaren gaf honom
förlorad. Gud behagade dock återställa hälsan, med någorlunda kraf-
ter. Men i denna sjukdom förlorade han hörseln och blef allt mera
döf. Med Christeligt tålamod led han denna förlust. Och då han med
så mycken svårighet kunde deltaga i umgängs-samtal, läste och betrak-
tade han Guds heliga ord flitigt för sig sjelf, hvarvid hans själ njöt en
innerlig förnöjelse. Som han icke kunde höra andras predikningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
