Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 2. Vånga pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vånga pastorat. 697
Prosten, th. d:r A.1), var då lektor i theologi och därjämte kyrko-
herde på ön. Det var en from, älsklig gubbe, men han var för gammal
att sköta sin tjänst. Vikarierande pastorn2) fungerade desslikes som
gymnastiklärare. Lektorn i filosofi L.3) var känd som ett snille men
af det burleska slaget. Gymnasisterna fruktade honom, men föraktade
hans personlighet och lärde sig föga i hans vetenskap. Skolans rektor
P.4) var utlefvad och förbi samt, genom sina egenheter, ynglingarna
till ett åtlöje. Han hade dem hemma hos sig, där de sutto med boken
för ögonen mumlande: ”Jag låss jag läser, men läser inte ändå” — un-
der ett idkeligt da capo, tills klockan slog, då de rusade på dörren och
sprungo hvar och en hem till sig. Gubben märkte det knappt, ty han
var ifrigt sysselsatt med att––– lappa sina vantar.
Konrektor K.5) var tillika församlingens komminister. Om honom
har ej annat kvarstannat i mitt minne, än att en dag, då läsningen på-
gick, och läraren vankade af och an på golfvet (äfven han hade lär-
jungarna hemma hos sig), fick han se, huru svinen tågade upp på inre
gården. Han sprang då ut för att afvisa dessa objudna gäster. Det var
kallt om hösten, och rimfrost och halt på vägen, där han rusade fram.
Under tiden hade han stuckit händerna i fickorna för att värja fing-
rarna mot kölden. Men sidofickorna voro då ännu icke uppfunna, utan
hade fickorna sin plats bakpå rocken. Med händerna hårdt nedtryckta
bakom sig, föll han framstupa, hvarvid näsan gjorde en lang faia i
marken och förlorade det mesta af sin hudbetäckning till hemlig föi-
nöjelse för de skadeglada pojkarna men till stort men för R., som dagen
därpå måste predika.
Kollegan M.6) var nitisk i sitt kall men egen och inbillningssjuk.
Äfven han undervisade gossarna hemma på sitt rum. Skolrummen i
gamla kyrkan stodo öde, utom då skolan hade gemensam öfning i. psalm-
boken. M. var gammal ungkarl och hade en syster, som skötte hushållet.
Under det att vi sutto på stolar kring rummet med våra bocker i hän-
derna, satt läraren, vändande oss samtliga ryggen, vid kakelugnen med
fotterna, endast iklädda strumpor, instuckna i askan. Jag namnes mig
aldrig liafva sett honom klädd i skodon annat än vid de högtidliga (xa
meustillfällena. M. hade en favoritkatt, en jätte i sitt släkte, from a
naturen och vän till pojkarna. En gång, da det nyss slagtats, stoc n
get med paltbrödsdegen inne i vårt rum för att jäsa. Katten fick ’acer
däraf och närmade sig bakom husbondens rygg försiktigt till trage
i) Almqvist. 2) C. E. Eneroth. 3) P- B. Liljenroth. 4) Petrm. ■’) Rmgens-
son. 6) Malmsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
