Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 2. Vånga pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vånga pastorat. 699
Jag gick klädd i gula bockskinnskuäbyxor med spännen af silfver
samt jacka af ljusblått vadmal.
Under mitt sista skolår på Visingsö bodde jag tillsammans med
några kamrater i en backstuga, hvars namn var ”Myrebo”. Vår
värdinna var en enka vida öfver 70 år. Inne i sin egen stuga hade
hon två gossar inkvarterade. I samma stuga lagades vår mat, och
därinne åto vi gemensamt vid samma bord. Hon hade också en an-
nan stuga, att döma efter strukturen snarare ämnad till väderkvarn
än till boningshus. Den var afdelad i två våningar, men höll knappt
fem alnar i fyrkant. I hvardera rummet fanns ett fönster af högst
15 tums kvadrat, där dagsljuset insläpptes genom 16 rutor. Sex å
åtta gossar voro inhysta i dessa kyffen. Till öfversta våningen kom
man upp medelst en trappa, anbragt utanpå väggen med en liten
förstukvist vid ingången. Denna förstukvist var på något sätt fast
gjord utan att nå till marken och såg ut som en bur. I båda rum-
men voro spislar där; i stället för spjäll träluckor, (som) sattes under
murbruket och fasthöllos genom en stör, som ställdes på spishällen
och tvingade fast luckan på sin plats. Trossbottnen, våningarna
emellan, var enkel och någon förslagen studiosus hade anbragt en
aflång öppning däri, genom hvilken vi kunde langa till låns åt hvar-
andra remsor, knifvar, saxar och linealer, när så var beliöfligt.
Vår värdinna hade förbundit sig att, då rummen voro uthyrda,
elda i dem två gånger dagligen. Nu voro dock rummen så illa hop-
komna, att Guds klara dager lyste in genom både dörrar och väggar,
och, då det var kallt om vintern, fröso vi mycket. Vi klagade för
gumman, som gaf oss det moderliga rådet att skaffa oss mera ved,
bäst vi kunde. Utan pengar, som vi merendels voro, blef detta för
oss ett problem, omöjligt att lösa. Men gumman lärde oss sättet,
hvilket helt enkelt bestod i att — stjäla. Hon lärde oss, huru vi
härvid skulle gå till väga för att livarken blifva upptäckta eller ens
misstänkta. Under mörka och ruskiga kvällar, skulle vi gå långt boit
från vårt hem och varsamt draga ut trinne nära intill eller midt för
andra torpstugor. ”Ty si”, sade gumman, ”då tro bönderna, att det
är andra, som tagit ur gärdesgården, och för er, mina gossai, äi det
inte farligt”. Informatorerna gingo modigt i spetsen under dessa
ströftåg om kvällarna, och vi smögo oss efter, rädda, icke föi biottet,
men väl för mörkret. Sedan våra förmän gjort loss trinnena, togo
vi två och två på axlarna och smögo oss utmed gärdesgårdarna hem.
De höggos sönder och brändes upp samma kväll, sa att till följan e
dag intet fanns kvar, som kunde röja tjufvarna. Öfver det sjmdiga i
att stjäla reflekterade vi icke och ännu mindre däröfver, att en
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
