- Project Runeberg -  Linköpings stifts herdaminne / Tredje delen /
705

(1915-1919) [MARC] [MARC] Author: Johan Alfred Westerlund, Johan Axel Setterdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 2. Vånga pastorat - a. Kyrkoherdar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vängci pastorat. 705
och förtroende slöto de sig omkring sin kyrkoherde, och kyrkan var och
förblef medelpunkten för den andliga verksamheten.
Sedan blef K. kyrkoherde här; och här mötte honom en helt annan
ställning och ett helt annat skaplynne hos folket än därnere i Små-
land. Här hade bildats en väl ordnad talrik friförsamling, hvars med-
lemmar satte en ära i att framträda själfständigt, och hvars predi-
kanter voro rikt begåfvade och hade stort förtroende i orten. Inom
den stora friförsamlingen hade den grundsatsen gjort sig gällande, att
man ej borde besöka församlingens kyrka, hvilket iakttogs med största
noggrannhet. Vid R:s ankomst hit voro därföre gudstjänsterna yt-
terst fåtaligt besökta. R. ansåg emellertid med rätta, att det tillhörde
honom att vara hela församlingens herde. Han infann sig därför vid
uppbyggeisemötena i friförsamlingens missionshus och predikade äfven
där, då han därom anmodades, hvilket skedde ofta, ty äfven de frikyrk-
lige hörde honom gärna, men ej i kyrkan. Det är ej troligt, att R. upp-
manade någon att komma dit, men så småningom öfvervanns lios dem
motviljan mot tempelmurarna. Den ene efter den andre började visa
si» i kyrkan, t. o. m. friförsamlingens pelare. Slutligen kom från dem
en förfrågan till R., om han ej ville åtaga sig att blifva deras ordfö-
rande, hvilket han medgaf, om friförsamlingen ombildades till en mis-
sionsförsamling, hvars medlemmar hade frihet att bruka nådemedlen,
där de trodde sig finna bästa välsignelsen. Detta medgafs, och stad-
garna omarbetades af R. i den riktningen, hvarefter han blef denna
friförsamlings föreståndare och såsom sådan upptagen i Svenska Mis-
sionsförbundets matrikel. Så fingo då Jesu vänner här lära sig, att
den enhet, som Jesus talar om i sin öfversteprästerliga forbon, icke var
den, som partilidelser kunna åstadkomma, utan den, som Jesu karle
verkar på allas böneplats, Jesu kors. I kyrkliga frågor lät RHivar och
en följa sin öfvertygelse, och för egen del följde han sin Hvad han
kunde för att göra kyrkan älskad och hennes ordning efterföljd det
gjorde han, men, om någon vidhöll sin en gång intagna ståndpunkt, sa
lät han honom vara i fred. Han ville icke förbruka sina krafter med
att häfva på stenar, som han ej orkade lyfta. Mera än enhet i kyrkliga
frågor betydde för honom Jesu ord i Joh. 13: 35. Och darhan kom det
i Vånga, att alla, som nitälskade för Guds rike, kunde samm m
derlig kärlek. De älskade sina präster och sin kyrka, hvilket m ■ g
år förut skulle hafva ansett vara omöjligt i denna forsam mg.
De senare åren var R. äfven kontraktsprost. Hans stora duglighet
i expeditiönsgöromål, hans punktlighet och iepresen a i
gjorde honom äfven för detta uppdrag duglig och bog v«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 13 14:45:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linherda/3/0735.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free