Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 4. Skedevi pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergslags kontrakt.
746
wisdom, hwarraed han prålade efter menniskosätt — det war anda och
kraft, som gick utaf honom. Allt hemtade han ömsom från Evangelii
lefwande källa, ömsom från sitt eget helgade hjertas goda förråd; och
hwarje ord, som uttalades af hans tunga, egde sitt genswar i hans själs
innersta djup. Derföre ehwad han ock lärde, det predikade lian än
mer med exempel; Sin egen tro bewisade han med sina gerningar.
Mångfaldigt rika woro Andans frukter hos honom. Hela hans wäsen
war kärlek, fröjd, frid, långmodigliet, godhet, wälgörande, trohet, sagt-
mod och återhållsamhet; och i hwilka förhållanden Försynen täcktes
honom sätta, såsom på prof — en efterdömelse gaf han af hwarje Chri-
stelig dygd. — Ilwilken son war lian ej för sina gamla Föräldrar, dem
han bar, att jag så må säga i famnen, intill dess döden ryckte den
kära bördan utur hans sköte; och de försakelser han af grannlagenhet
gjort för deras trefnad, wille han ej tillstå, änskönt det dock ögonsken-
ligen blödde deraf. Hwilken fader war han för torftiga slägter, för
nödens talrika barn, dem han med gifmild hand meddelade gerna, när
eller fjärran, och för hwilka jag Avet han gjort mer, än hwad i detta
ögonblick må wara allmänt bekant! Hwilken ledare war han för de
lyckans söner, som åt hans redan tidiga wishet förtroddes, att dana
och införa i den mer bildade, men också mer äfwentyrliga werlden —
och för de menighetsbarn, som han, med from undervisning, med mild
umgängelse förstod, alltid med dubbel skicklighet att bewara i Christi
enfaldighet, och att helga åt lefwernets alhvarliga pligt. HAvilken wår-
dare af Församlingens bästa, hwilken föreståndare och skaffare innom
den Tempelgård, hwars anläggning och prydnad man kunde säga, gjort
hans hjertas enda passion! — Ack! I sen redan på långt afstånd, huru
skön hon ömsom speglar sig i wågen, ömsom höjer sitt hufwud öfAArer
skogarnes toppar, denna herrliga byggnad, som i täta skaror församlar
hela nejdens innewånare till Guds åkallan och pris; I beträden den in-
Avigda jorden; Edra steg ila mot Altarets rund; Lofsångens toner ge-
nomljuda hwalfwen, andakten lyftes, ny glädje genomfar edra hjertan
— ty hwad I hören och sen, huru är det icke allt ett inom få år full-
ändad! werk af Eder, I lycklige Innehafware af dessa i mångfaldig
fägring omskiftande bygder! Men han, som nu hwilar orörlig och kall,
hur mången sömnlös natt, hur många trötta fjät, hur mången tillrygga-
lagd dagsled öfAver watn och land, hur mången lefAvande omsorg, hur
mången kähbar, men sorgfälligt dold kostnad har han ej offrat, för
detta sköna minnesmärke af Eder förenade kraft! Ack! icke alltid
dömdes han rätt. Hwem skulle Avänta sig det af en kortsynt menighet,
med så skiljaktiga, så lätt omwända tycken? Men huru fördrog han
wäl misstydningen, huru glömde han oförrätten, huru Avar han den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
