Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bergslags kontrakt - 6. Tjällmo pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
772 Bergslags kontrakt.
i Södermanland, en plats som altid huspredikanten med tårade ögon
efwen under sina sista dagar omtalade och wärderade. Vidsträckt war
wäk under denna befattning Hans ^verkningskrets, ty Han förenade på
en gång den enskildes Handling och den offentlige Lärarens pligtef och
åligganden, dock längtade Han efter en ännu större, hwartill tillfälle
erbjöd sig, dä Han” kom till Linköping, kvarom det heter: ”Hans stora
predikogåfvör samlade omkring honom en nästan ovanlig mängd up-
märksamma åhörare”. Om honom som kyrkoherde i Björkeberg läsa
vi: ”der han lika oförtrutet anwände sina krafter till den sanna uplys-
ningens spridande”. — Om lians verksamhet här få vi det meddelandet,
att ”Han lenmat efter sig ett wälsignadt minne”, och till sist läses:
”Billigt resa Saknaden, Vänskapen och Tacksamheten åt Honom i
hwarje rättsinnigs hjerta en oförgänglig Ärestod.”
Hans profpredikan i Hjorted på 3:dje sönd. eft. Trett. 1801 är
tryckt i Linköping 1802. Han hade då till ämne: ”Menniskans Sälla
förtroende till en i allt wälgörande Gud”, hvilket uppdelades sålunda:
”1. De säkra grunder på hvilka hon bygger detta sitt förtroende. 2. Den
sällhet hon deraf skördar.”
Slutet af densamma lyder sålunda: "Han är Herren: Han göre med
mig, som honom täckes; 1 Sam. 3:18, war det undergifwande swar, som
den gamle Eli lemnade den unge Samuel, när han, på Herrens befall-
ning, förkunnade honom sitt tillkommande öde — War ock det beslut,
som David fattade i en tid, då han såg huru swag all mensklig hjelp
war, huru bräckligt deras förtroende, ja så bräckligt, att det till och
med kunde ryggas af ett eget barn, en brottslig och wanartig son, för
hwilken han måste hy, öfwergifwen af de sina, utan allt bistånd, olyck-
lig, om han ej ägt Den, på hwilken han förtröstade och i hwilken han
öfwerlemnade sig och sitt öde — Si här är jag, sade han, Herren göre
med mig, som Honom täckes. 2 Sam. 15:26.
Måtte wi alla instämma i ett beslht, så behagligt uti wår Guds
öron, som fordrar och förtjenar hela wårt förtroende:
Han är Herren! Jag sjelf är en swag, en usel, en behöfwande
warelse. Jag will ej wara min egen utan Hans. Jag öfwerlemnar mig
Honom, att Han skall wara min förswarare. Han är min Fader: jag
will älska Honom. Han är min förbarmare: jag will förtrösta uppå
Honom, Göre Han med mig som Honom täckes.
Han är Herren — Icke wet jag loppet af min stjerna, icke utgången
af mina öden. Denna kunskap wore mig, kortsynte, hwarken nyttig
eller angenäm; men Gudi min sa,k hemställer jag, han göre efter sitt
behag (Sv. Ps. 184). Han skiftar mina dagar, — glada eller sorgsna,
komma de ifrån Hans hand. Han göre med mig såsom Honom täckes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
