Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beskrifning på en ny linberednings-machin - Linet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linbastet sitter en tunn hinna, hvilken icke har någon
särdeles fasthet. Bastet utgör emellan 1/3 och 1/4 af
den torra Linstjelkens vigt, roten inberäknad, hvilken
likväl icke gifver något bast. Långa och smala, samt
fullmogna Linstrån gifva det mesta bast eller Lin. I
den mån Linväxten mognar, blifver bastet äfven
starkare och till färgen mörkare; men gifver också, i
följd deraf, ett mera groftågigt och svårblekt Lin.[1]
Efter försök af Professor Völker, består det orötta
Linbastet till icke fullt 2/3 af egentlig Lintåga.
Myckenheten af verkligt Lin skall uti mindre moget Lin
vara densamma som i det fullmogna; ehuru bastet
i förra fallet är lösare, och derföre gifver en finare
Lintåga, som lättare går sönder vid beredningen.
Utom lintåga utgöres bastet af limagtiga ämnen, som
kunna lösas till 5/8; dels i kallt och dels i varmt
vatten; men återstående 3/8 fordra pottaskelut eller
såplut till lösning. Af dessa Linbastets beståndsdelar
förstöras egentligen blott de i vatten lösliga, då Lin
rötes. Det är det mera hartsagtiga bindemedlet som
återstår, hvilket, vid Linnets blekning, genom bykning
m. m. bortskaffas.[2]
När Linväxten uppnått tillräcklig mognad, har
bastet det sammanhang och den styrka, att flikar deraf
kunna afflås så långa som hela stjelken. Efter
växtens upptagning ur jorden och torkning, sitta likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
