Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hortus Uplandicus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
sig häröfver, då man känner Linnés okufliga böjelse och det
utomordentligt starka minne, som gjorde hans arbete lätt och hastigt.
Bekantskapen med dessa skrifter måste äfven öfvertyga läsaren om hans
ovanligt tidiga mognad och själfständighet i omdöme.
Hört Upl. har flera orsaker att tacka för sin tillvaro. Först
och främst drefs Linné af sin vetgirighet på det floristiska området
att uppsöka nya växter, som allmänt omtalades i de botaniska
böckerna, och att således fylla de luckor i sitt vetande, som gjorde sig
kännbara, då det ju var stora och innehållsrika verk, som han
studerade (Caspar Bauhins »Pinax», Rajus’ »Historia plantarum»,
Tourae-forts »Institutiones» o. dyl.). Vidare var Linné från och med maj
1730 förordnad att såsom vikarie för professor O. Rudbeck d. y.
hålla botaniska demonstrationer i den akademiska trädgården, och
såväl af behofvet som flera åhörares önskningar föranleddes han att
sammanskrifva en växtförteckning såsom underlag för
demonstrationerna. Sin uppgift har Linné löst på det sättet, att han i Hört. Upl.
i (1730) uppräknar 454 växter efter Tourneforts system, det hela
nästan blott en namnförteckning med några få synonym för hvarje
växt1 med jämförelsevis få och korta egna observationer eller tillägg,
däribland några svenska namn (tillsamman blott 21, alla tillhörande
köksträdgårdsväxter), några korta anmärkningar om bladens form,
afvikelser i blomman o. dyl., och, hvad som är af större betydelse,
i flera fall en degradering af en växt till blott en varietet af en annan.
Så t. ex. sammanslår Linné 3 Aurictdœ (flore purpureo, flore magno
atropurpureo, flore variegato) hos Tournefort, ger dem ett gemensamt
nummer och tillägger: »hæ tres plantæ tantum varietates sunt». (I
ett fall har Linné gått så långt, att han gör »Campanula foliis
Urti-cæ» (d. v. s. C. trachelium) till en varietet af »Camp. foliis
latissi-mis» (d. v. s. C. latifoliá). I några fa fall anger Linné äfven nya
skiljemärken, som obestridligen äro mera uttrycksfulla och träffande
än de differentiæ specificæ, som citeras. Så t. ex. far »Mentha
rotundi-folia palustris s. aquatica major Tourn., Mentha palustris spicata
Ri-vinus» följande tillägg: »Planta verticillata minime (= ingalunda)
spicata»; han skiljer Leucojum n:r 186 (Leucoion bulbosum hexaphyllum
Dod.) och Leucojum n:r 187 (Leucoion bulbosum triphyllum), d. v.
s. Leucojum vernum och Galantkus nivalis enligt en senare
nomenklatur, medels följande karaktärer: »Petala æqualia» (kalkblad alla
lika) och »Petala alterna dissimilia» (hvartannat kalkblad olika); de
1 Då växterna ej hade vetenskapliga namn i nuvarande mening, utan en kort
beskrifning fick tjäna såsom igenkänningstecken, betyder »synonym» här citat af
»differentia speciflca».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
