Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systema naturæ: Regnum vegetabile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
ej underlåta att här stanna och höra, huru detta förfaringssätt, som
Linné uppfunnit, af honom själf demonstreras (företalet till Gen. plant.)
på hans enkla och konstlösa, men eldiga och rörliga språk, växlande
mellan humor, allvar och arbetsglädje. De nyss nämnda 6
kategorierna innefatta så talrika modifikationer eller ock organdelar (så t.
ex. pistillens 3 delar »germen, stylus, stigma»: fruktämne, stift och
märke), att sammanlagda antalet är 26, och dessa delar kallar Linné
sina »litteræ vegetabilium», växtrikets bokstäfver eller tecken »genom
hvilkas afläsande vi fa kunskap om växterna; världens grundläggare
har skrifvit dem; att läsa dem skall vara vårt studium». Liksom
människorna förr använde bilder, innan de lärt sig skrifkonsten, så
hafva också i botaniken figurer af blomdelarna varit till god hjälp
(Linné syftar här otvifvelaktigt på Tourneforts talrika planscher, som
illustrera hans släktkaraktärer), nämligen innan bokstäfverna
uppfunnits; men nu går det enklare till, »ty vi hafva våra 26 bokstäfver,
och med dem skrifva vi våra meningar». Dessa 26 litteræ eller
bok-stafstecken skola dessutom hvar och en förses med 4 »attributa»,
som angifva numerus, figuray situs och proportio (antal, form, inbördes
läge och inbördes storlek).
Med aldrig sviktande säkerhet och följdriktighet styr Linné
denna vidlyftiga apparat, ett storverk redan genom de här för första
gången inom botaniken gifna beskrifningarna på en stor mängd
detaljer i blomman inom de mest skilda områden af blomväxterna. Ej
ens Tournefort har ägnat blomdelarna ett uttömmande studium, och
särskildt förbigår han foderblad och ståndare, äfven i de fall, där
dessa äro i högsta grad karakteristiska (så t. ex. hos de ärtblommiga
eller baljväxterna). Den ende författare, som Linné tillskrifver
genus-karaktärer, hämtade från alla fruktifikationens delar, är H. Boerhaave,
som nästan ständigt tager hänsyn till ståndarna.1
Linnés hufvudregel för släktkaraktären, till sin sanning härledd
ur naturiakttagelsen, är alltså följande: »Af antal, form,
storleksförhållande och läge hos alla fruktifikationens delar bör man utleta hela
kännemärket på hvarje släkte» (Fundamenta botanica 167). Uteslutna
ur släktkaraktären äro oväsentliga kännetecken, befruktningsdelarnas
absoluta storlek, samt »plantans», d. v. s. örtståndets eller det vege-
1 Boerhaave var först föreståndare för den berömda botaniska trädgarden i
Leiden och sedermera en af sin tids ryktbaraste läkare. Han var Linnés
beskyddare och välgörare under dennes vistelse i Leiden och Linné tillägnar honom i:a
uppl. af Gen. plant, med följande ord: »Du var den förste och ende, som, utan att
använda godtyckliga bilder, använde alla fruktifikationsorganen såsom grund för
släktena».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>