Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Frågan om "vattenminskningen" eller fastlandets tillväxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit från finska fastlandet, hvilket ju har samma betydelse för den
föreliggande frågan.
Detta block finnes antagligen ännu i behåll och borde
ovillkorligen fridlysas både i sin egenskap af naturminnesmärke och på
grund af Linnés iakttagelse öfver detsamma. Det observerades
åtminstone 1892 af prof J. C. Moberg, i hvars dagbok för den
geologiska undersökningen den 13 september sagda år finnes följande
anteckning (mig benäget meddelad af d:r H. Munthe): »300 meter
Ö. om gården [Hallbjens = V4 mil NNO om Hoburgen] ett större
block af själfätaregranit, ett par meter högt och hvars grus bildar
en verklig ej obetydlig kulle rundt kring stenen».
Att Linné icke nöjaktigt kunde förklara, huru ett så stort
främmande block kommit till det ställe, där det af honom iakttagits, är
naturligt. Ty vid den tiden hade man ju ingen aning om istidens
tillvaro. Det enda transportmedel, som då kunde tänkas
ifråga-komma, var vattnet, men Linné säger ju uttryckligen, att det var
svårt att begripa, huru vattnet skulle kunnat transportera ett så stort
block en så lång väg. Han tycktes dock vid ett annat tillfälle haft
andra tankar till följd af en iakttagelse, som man meddelat honom
vid ett besök på Fullerö, och som han i sitt tal om den beboeliga
jordens tillväxt anför i samband med afsedda iakttagelse på
Gotland. Han yttrar sig nämligen där beträffande »själffrätstenen», »att
den af hafvets böljor hittransporterats från Sverige eller Ryssland
under den tid då Gotland ännu var nedsänkt i saltsjön».
Förklaringen till detta antagande lämnas omedelbart:
»För tre år sedan fick jag på Hans Excellens Riksrådet
Cronstedts gods Fullerön beskåda ett klippblock, som af sjön blifvit
kvarlämnadt på den släta stranden, just på det ställe, där folket
plägade stiga i sina båtar. Alla därstädes kunna intyga, att aldrig
förut någon sten där varit sedd. Om nu sjön Mälaren flyttar stenar
af sådan tyngd, att de knappt kunna släpas af många par oxar,
hvad — vill jag fråga — kan man då ej vänta af oceanen?»
Det är tydligt, att afsedda klippblock vid Fullerön blifvit
dit-fördt vid islossningen om våren af is, hvaruti det varit infruset och
sålunda icke kan anföras som bevis på böljornas transporterande
förmåga. Och det är osäkert om Linné i längden vidhöll denna
åsikt. Ty beskrifningen öfver resan till Öland och Gotland utgafs
först 1745, sålunda två år senare än hans tal om den beboeliga
jordens tillväxt. Det är då anmärkningsvärdt, att han i
resebeskrifningen säger sig icke begripa, huru hafvet kunnat vältra så
stora klippor en så lång väg och ej med ett ord nämner iakttagelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
