Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Frågan om "vattenminskningen" eller fastlandets tillväxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
på samma sätt som det än i dag sker wid stränderna. Den andra
ordsaken är Rägnet, som årligen afsköljer högderna och upfyller
dälderna, hwilket sker wäl oformärkt och litet i sänder, dock uträttar
mycket på många tidehwarf». Jag återkommer i det följande till
den sannolika anledningen till Linnés egendomliga åsikt om
gråstenarnes bildning »neder i jorden».
Under resan till Västergötland (1746) hade Linné tillfälle att
se ytterligare vittnesbörd om hafvets forntida högre vattenstånd, och
intressant är hans jämförelse mellan kustlandet och skärgården såsom
prof på olika stadier af landets uppstigande ur hafvet. »Landet här
i Bohus-Uàn inemot hafwet bestod af kullrige backar, som woro låga
klippor, emellan hwilka lågo små ängar, små byar och kärr, utan
någon skog. Det är otroligt, hwad åtskilnad et land far, då dess
backar blifwa, utan skog, nakne klippor, hwaraf landet ser ut, som
wore det för några år sedan af watnets afgrund upstiget».
Detta anmärktes på resan mellan Kongälf och Tjufkils
gäst-gifvaregård, hvarifrån färden i båt fortsattes till Marstrand. Denna
färd gaf anledning till följande jämförelse:
»Skären, emellan Kyfkil och Marstrand, sågoutsom landet på
andra sidan Kyfkil, då det hade warit nedsänkt under hafwet, så at
allenast bärgs-kullarne upkoxat öfwer watnet; ty denna skär bestod
af små rundade och kullriga klippor, nakna holmar, och flere
grunder, så at man kan förmoda, det denne skärgård efter 1000 år
war-der sådan, som landet härofwan före.»
Äfven från Tjörn lämnas en målande beskrifning öfver landets
gradvisa uppstigande ur hafvet:
»Jord war ingen på klipporna, utan de woro helt renskölgde,
då de upstego utur sit wilda haf. At watnet sjunker här bart
årligen, äfwen som i Öster-sjön, är klart af alla Losars witnesbörd, som
minnas, at igenom de inlopp, som i deras barndom kunde ingås med
största örlogsskepp, kunde nu knapt et fartyg af 12 fots djup komma
fram. Häraf ses at bärgen taga til, och blifwa högre, ej med något
wäxande, utan med watnets aftagande. Så snart bärgen begynna
koxa up öfwer watnet, skuras de af de rusande wågor, som på dem
kastas med en obeskrifwelig styrka; ty man ser, at wågorne af starkt
wästan kunna bestänka sjelfwa Carlstens fästning, som likwäl ligger
så ansenlig högt och långt ifrån hafwet: Det är altså ej underligit,
at alla desse små holmar med sina klippor, blifwit så filade och
skurade, at man med möda törs gå på dem, besynnerligen då de
äro wåte.»
Här tillskrifver LlNNÉ visserligen hafsvågornas inverkan äfven
A. G. Nathorst 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
