Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Försteningar af olika slag. — Belemniter. — Trilobiter. — Trilobiternas plats i det zoologiska systemet. — Graptolithus. — Inneslutningar i bärnsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
draram de redan af BROMELL härifrån beskrifna »insectorum
vesti-gza%, i hvilka han igenkände djur af samma grupp, som han förut
iakttagit på Öland och i Västergötland, »fast der så stora som
handlogen, men här i Andrarum ej större än flugor.» Den trilobit,
hvarom här är fråga, i Syst. nat benämnd Entomolithus paradoxus §f
Cantkaridum, är Olenus truncatus. Däremot hade han svårt att tyda
den här likaledes förekommande, af Bromell anförda ^vermiculorum
vaginipennium imagmes», som han dock sedermera igenkände såsom
tillhörande samma djurgrupp och i Syst nat. upptog såsom Entom*
parad, y Pisiformis, eller hvad vi nu kalla Agnostus pisiformis.
I Vetenskapsakademiens handlingar för 1759 ägnar Linné en
särskild af illustrationer åtföljd uppsats åt petrifikatet Entomolithus
paradoxus, hvarunder han sammanfattade alla trilobiter. De här
beskrifna exemplaren tillhörde Tessin och voro för dennes räkning
insamlade af adjunkten i kemi Tidström. De utmärkte sig enligt
Linné för »sällsynt tydelighet och renhet». Han framhåller här ånyo
det egendomliga däruti, att ortoceratiter, ammonshorn, belemniter
m. fl. aldrig blifvit funna lefvande, hvarföre
somliga anse, att de äro utdöda, andra däremot att de
flyttat till aflägsna haf o. s. v. Det nu ifråga varande
petrifikatet [trilobiter] är svårare att bestämma än
något annat, och naturforskarne hålla det därför
»för den benigaste gåta at utforska; på hvilket
de liksom täfla, hvilken skal kunna afgöra
saken». LlNNÉ ville såsom bidrag härtill nu
be-skrifva dessa ovanligt tydliga exemplar. Vid två
af dem behöfva vi ej uppehålla oss, de äro
py-gidier af Calymmene punctata och Blumenbachii
(enligt Wahlenberg och Dalman). Det tredje
däremot, här återgifvet i facsimile (fig. 9), har
desto större intresse. Linné säger om detsamma,
att det »är et af de renaste, jag någonsin
kunnat finna ibland så många tusende stufTer»„
samt anför vidare, efter att hafva beskrifvit bröstskölden och
kroppssegmenten, hvilkas sidodelar [pleuræ], »icke äro fötter,
utan utskott af sjelfva Sköldarne»: »Det märkvärdigaste på
denna stufT är antennerne främst, dem vi aldrig sedt på någon
annan stufT, och som tydeligast visa, at detta Petriflcatet måste vara
af Insekt-siägtet» [hvartill då äfven räknades kräftdjuren], eller närmare
bestämdt »ett genus intermedium imellan Cancros, Monoculos och
Oniscos*. Han ansåg det troligt, att dylika djur kunde finnas »på
Fig. 9. Facsimile af
den af Linné 1759
meddelade figuren af
Entomolithus
paradoxus, visande de
förmodade antennerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
