Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
LINNÉ OCH HANS MOTSTÅNDARE
och barn till Sauvages’ hustru Jeanne Yolande och deras barn.
Vid Sauvages’ giftermål skref Linné till honom: »Af Guds
välsignelser är en ljuf hustru den förnämsta. Lycklig måste den anses,
åt hvilken han gifvit en glad, älskande, vänlig maka.»1
Det öppna och uppriktiga vänskapsförhållandet emellan Linné
och Sauvages ger oss en inblick äfven i en annan sida af Linnés
karaktär, i hans uppfattning af litterära motståndare och afundsmän.
Den röjer samma naiva, trohjärtade, godmodigt skämtande åskådning
i tal och skrift, som föranledt litteraturkännare i nyaste tid att räkna
Linné till Sveriges prosaiska skalder. »Ni behöfven icke», skrifver han»
»förundra eder öfver att Ni hafven fiender. Då Ni icke kunnen hafva
jämlikar, är det nödvändigt, att Ni hafven ovänner. Jag beder,
granska alla de läkare, hvilka på sin tid varit de störste, och visa mig en
ende, som icke haft motståndare, jag åtminstone känner icke någon
sådan.»2 — »Om jag skulle börja svara på mina häcklares
anmärkningar, så vore det snart ute med mig (dudum de me actum fuisset)
och intet annat skulle återstå, än att skrifva försvarsskrifter. Mina
efterträdares omdömen skulle jag likväl icke kunna undvika.»* När
La Mettrie i sin bok »Penelope» (1748) häftigt angrep Linné och
öfverhopade honom med smädelser, svarade han icke därpå, men
skref till Sauvages »att han, sedan Materia medica blifvit färdig,
icke vidare skulle befatta sig med författarskap, utan lefva för sin
be-qvämlighét och sina nöjen, såsom mina vänner och kolleger».4 Kändt
är att, då La Mettrie falskeligen förevitade Linné att han hänfört
människan till däggdjuren i samma klass med hästen och svinet,
yttrade Voltaire till honom »Oui, mais vous conviendrez que, si M.
Linnaeus est un cheval, c’est le premier de tous les chevaux.»
Man har hyst den föreställningen, att Linné skulle, sedan han
öfvertagit lärostolen i botanik, hafva helt och hållet upphört med sin
verksamhet som läkare. Visserligen yttrar han själf »antingen borde
professionen eller practiquen försummas, betjente alltså härefter
aldrig någon annan, än vänner och fattige»,5 men vi äga en mängd
bevis därpå, att Linné likväl icke fullkomligt undandragit sig
läkare-yrkets utöfning. I synnerhet sina vänner tjänte han med sin
erfarenhet. Det är rörande att se med hvilken oro Linné, när
han fick kännedom om kanslern, grefve C. Gyllenborgs sjukdom,
skyndade att meddela sig med hans läkare, sin vän Abr. Bäck.
1 1 bref den »/h 1748.
7 I bref den "/o 1743.
1 1 bref den 14/* 1754.
4 I bref af år 1748.
Ä Egenhänd. Antcckn. s. 201.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
