Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
LINNÉ OCH MED1CINALFÖRVALTNINGEN
rättelse, som faculteten kan vara i tilstånd at gifva. Will ej heller
vägra, at efter k. Collegii åstundan inlämna deras namn, som til
Licentiater blifva examinerade, äfven ock tillägga det vitnesbörd, hvars
och ens naturgäfvor, använda flit och bekanta uppförande förtjena,
önskande faculteten att k. Collegium derigenom finge tillf&lle att
till-räckligen känna de sökande. Derjemte skall faculteten ej försumma
att påminna vederbörande om deras skyldighet att lemna k. Collegii
Hrr Ledamöter exemplar af sina genom trycket utkommande
speámi-nibus academicis, tillika med promotionsprogram, så mycket mindre,
som faculteten förestält sig, at sådant hittills blifvit i agt taget.»
Linnés brefväxling med Abr. Bäck ådagalägger nogsamt, huru
ofta han blef personligen tillfrågad vid besättande af lediga tjänster
och hvilket afgörande inflytande hans yttrande hade. Att Linné å
sin sida kände ett lifligt behof att uttala sig om de medicinska
förhållandena och rådgöra om därtill hörande angelägenheter, framgår
äfven af dessa bref. Sålunda skrifver han (på latin) den 18/i» *7S7:
»Måtte ditt hälsotillstånd medgifva mig nöjet att se dig i Upsala
under ferierna, medan vintern är så blid. Eller kanske kunde du möta
mig för en natt på halfva vägen? Annars tvingas jag att resa till
Stockholm för att tala med dig om en sak af högsta vigt och om
vårt medicinalväsendes tillstånd och våra medicine studerande.»
Huru varmt Linné nitälskade för fakultetens anseende och den
medicinska undervisningens framgång, ser man äfven af hans
personliga enskilda brefvexling med Abr. Bäck, för hvilken han uttalade
sitt hjärtas oro och bekymmer, när något tydde därpå att den
vetenskapliga läkarebildningens fordringar åsidosattes eller icke fullt
erkändes. Villkoren för den medicinska graden borde alltid ställas
högt. Af det följande skola vi finna, att det var vetenskapens talan
och dess försvar, som dref honom in i kampen mot den påträngande
rutinen och ytligheten. Sålunda skrifver han till Abr. Bäck:
»Nytt ifrån Göttingen är det att Hr Aurivillius, som säges skola
blifva Archiater Roséns måg, nu skall där promovera, han reste ut
nu för ett åhr sedan, hade tillförene litet studerat chemien, men intet
älljest i medicinen. Si, så drifva utländske värme Climater rå karlar
till frucht. Hvar will ett sådant missbruk taga wägen, jag undrar att
intet hvar en medicinae studiosus reser uth att promovera straxt. Därpå
kommer min Hr Doctor hem och blir genast Professor, Archiater med
mera. Si så reser man med vagn till högsta lärdomsspitsen.»1 »Nog
skole wij examinera ärligt, allenast kongl. Collegium will soutinera att
de olärde ej därföre resa ut och kiöpa sig graden, ty då är allt skiämt,
det är möjligt att skaffa eder karlar, som I sjelfve skola afwundas wid,
om Herrar Collegae i Stockholm willia giöra et med oss.»1 — »Om
1 I bref den M/io 1749.
* 1 bref den s,/« ’757-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
