- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / I. Carl von Linné såsom läkare och medicinsk författare /
56

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

LINNÉS ALLMANNA MEDICINSKA ÅSIKTER

I likhet med de äldre läkarene antog äfven Linné tvenne
orsaksförhållanden till sjukdomarna, nämligen en närmare och en mera
aflägsen (proxima et remota). Den närmaste orsaken till uppkomsten
af en sjukdom är en för handen varande störing vare sig i de fasta
delarnas sammansättning, spännings- och täthetsförhållanden, eller i
vätskornas beskaffenhet, eller, som vi skulle säga, i en
patologrisk-anatomisk förändring af kroppens väfnader och organer. När denna
störing är upphäfd, upphör äfven sjukdomen som sådan. Den mera
aflägsna orsaken har vanligen sin rot och källa i dieten eller
lefnads-sättet, i ålder, kroppskonstitution eller i smitta (contagium). Den
fjärmare liggande grundorsaken (principium morbi) kan ofta hänföras
till en yttre förmedlande anledning.1

Läkaren tillhör att noggrant bestämma den föreliggande
sjukdomsarten och att med undvikande af sammansatta medikamenter
helst begagna s. k. enkla läkemedel (>nec nisi simplicia praescribenda
medicamenta»).8 För detta ändamål böra, i likhet med förhållandet
vid väl ordnade läroanstalter, där medicinens studium med allvar och
framgång bedrifves, sjukhus och botaniska trädgårdar för
undervisningens behof inrättas. Den medicinska vetenskapen skall däraf
skörda härliga frukter och vinna en märklig tillväxt, ty, då i
desamma en mängd sjuka af samma slag vårdas, skall icke blott
sjukdomens natur kunna noggrant iakttagas och beskrifvas, utan äfven
läkemedlens verkan utforskas och, där döden följer, sjukdomens
inverkan på organerna blifva ådagalagd (effectus internus morbi
inda-gari oportet). Härmed åsyftas likväl icke ett oförsiktigt och djärft
experimenterande med nya och okända läkemedel (in vili anima
ex-perimentum captare), emedan hvarje omtänksam läkare nogsamt
förstår, huru och på hvad sätt sådana medikamenter kunna, utan de
sjukas skada, användas, i det att man börjar med små doser och
därefter öfvergår till större, till dess deras verkan blifvit utredd.* Idel
uttalanden af Linné, som gälla för den dag som är, och hvilka först
långt senare blifvit erkända och praktiskt utförda.

Själfva sjukdomsbehandlingen är antingen palliativ eller
rationell. Då den förra endast afser symtomen och deras behandling,
söker den senare att bekämpa själfva sjukdomens grund och
orsaker; då den förra är lätt att inhämta, är det den senare, som
skiljer den verklige läkaren från kvacksalvaren och charlatanen. Hvarken
bör hvarje naturens bemödande att aflägsna sjukdomsinflytelserna

1 Medicamenta graveolentia (1758).

• Hortus Upsaliensis (174$).

* Purgantia indigena (1766).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnelak07/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free